Tidningen NU — det liberala nyhetsmagasinet

Den stora energiresan

Artikelindex
Den stora energiresan
Sida 2
Alla sidor

Kjell AleklettKjell Aleklett
INTERVJU. Professor Kjell Aleklett vid Uppsala universitet har nyligen kommit ut med boken Peeking at Peak Oil som rönt stor uppmärksamhet över hela världen. Den stora energiresan började egentligen på ett folkpartimöte i Katrineholm redan 1995.

Snart startar Uppsala universitet en fullskalig forskningslinje i globala energi­system. Mannen bakom det projektet är professor Kjell Aleklett. I år har han kommit ut med den vida uppmärksammade boken Peeking at Peak Oil och nu reser han jorden runt och berättar för parlament och makthavare om hur länge oljan räcker.
Den stora energiresan kallar han det som hänt sedan allt började på ett folkpartimöte i Katrineholm 1995.
För 20 år sedan var Kjell Aleklett en folkpartis­tisk lokalpolitiker i Trosa. Men han var också fysiker och engagerad i debatten om den svenska energipolitiken. Och den har ju länge varit minerat område.
I trakterna kring Trosa hade också dåvarande folkpartiledaren Bengt Westerberg sitt sommar­ställe. Om det fanns en risk, eller kanske en chans, att energipolitiken, och då framför allt kärnkraften, skulle bli en het fråga i valrörelsen 1994 ville Bengt Westerberg vara förberedd.
Kjell Aleklett var en bra källa.
– Vi bodde nära varandra på som­maren så Bengt var hemma hos oss på middag en kväll, säger Kjell Aleklett.
Valrörelsen 1994 klarade sig utan en alltför intensiv kärnkraftsdebatt. Men valet förlorades, både för partiledaren Bengt Westerberg och lokalpolitikern Kjell Aleklett.
Men det gällde att gå vidare. Efter valet, på våren 1995, arrangerade därför Folkpartiet på Kjell Alekletts initiativ, en konferens i Katrine­holm om energipolitik. Den blev välbesökt.
NU var där och rapporterade. Regeringsmakten förlorad, här gällde det att bygga upp en liberal energipolitik.
Efter energikonferensen i Katrineholm städa-de Kjell Aleklett sitt skrivbord. Mer eller mindre av en slump hittade han där ett brev från Uppsala universitet. I brevet efterlyste man idéer till nya kurser, sista svarsdag var – samma dag.
– Jag funderade en stund. Så tog jag upp programmet för folkpartikonferensen vi just haft
i Katrineholm. Detta, tänkte jag, var ju precis vad som skulle behövas på ett universitet.
– Jag skrev ihop en ansökan om att starta en kurs i energikunskap. Målet skulle vara att när man gått kursen – som skulle kräva allmän be­hörighet till högskola – skulle man kunna förstå en initierad tidningsartikel om energipolitik. Ansökan skickades in och blev antagen.
Jag hade helt enkelt använt program­met från folkpartikonferensen som underlag. Det var ju precis vad jag tyckte att utbildningen borde handla om.
Resten är historia, som det brukar heta. Kursen kom i gång. Ett par år senare föreslog Kjell Aleklett att man skulle starta en distanskurs och fick då en miljon kronor för ändamålet. Målet för den kursen var att deltagarna skulle delas i tre grupper. En tredjedel skulle vara beslutsfattare (inbjudan till kursen skickades till alla riksdagsledamöter), en tredjedel skulle vara lärare och en tredjedel vanliga studenter.
Det lyckades över förväntan.
Detta var utbildning, förvisso ange­lägen sådan, inte minst när det gällde lärare och beslutsfattare. Men Kjell Aleklett ägnade ändå betydande del av sin tid åt både forskning och politik.
1998 tog det senare överhanden. Till riksdagsvalet gjorde han bedömningen att det fanns stor möjlighet att påverka svensk miljö- och energipolitik om man satt i riksdagen. Därför bedrev han en intensiv valkampanj för att bli folkpartistisk riksdagsledamot från Sörmland.
Men 1998 blev inget succéval för Folkparti­et. I länet förlorade man sitt enda mandat, över till Kjell Aleklett blev ingenting. Men blott två år senare blev Kjell Aleklett kontaktad av Uppsala universitet och erbjuden en professur.
– Det var inte helt lätt. Självklart var jag lockad, men skulle jag bli professor måste jag helt och hållet ge upp politiken, säger Kjell Aleklett 14 år senare.
Och det var just vad han gjorde. Att ge upp politiken var kanske det mindre problemet. Att lämna det älskade Trosa för Uppsala var nog värre. Men det var nu den globala energiresan tog sin början.
För 12 år sedan, precis vid millennieskiftet, tog Kjell Aleklett initiativ till en internationell konferens om när världen skulle nå sin topp av oljeproduktion. Det var vid det tillfället han själv myntade begreppet ”Peak oil”. Själva konferensen fick namnet Aspo, och det är fortfarande ett internationellt organ där Kjell Aleklett sitter som ordförande.
Sedan dess har Aspo hela tiden flyttat fram sina positioner. I de flesta stater finns det ett frö sått, men det är inte accepterat överallt.
– För tio år sedan visade våra data att jorden inte skulle kunna öka produktionen av olja. Då visade prognoserna på att vi kanske skulle kunna utvinna 85 miljoner fat olja per dag. Men i praktiken blev det bara 82 miljoner fat olja per dag.
Likadant har det varit med priset som har stigit med faktor fyra. Ett aktuellt exempel enligt Kjell Aleklett är SAS. Flygbolaget har inte kunnat kompensera sina ökade utgifter för bränslekostnader med ökade biljettintäkter.
– Detta ser vi över hela världen i dag. Varje land måste fixa sin egen energinota. Lågpriset (för oljan), och då pratar vi ändå om priser på upp till 150 dollar per fat, kommer aldrig tillbaka.
Energin är basen för all produktion i varje land, säger Kjell Aleklett. Fixar man inte energiförsörjningen får landet enorma ekonomiska problem.
Man behöver inte bara titta i närtid, menar han. Ser man några decennier tillbaka har energipolitiken varit obetydlig i nationalekonomin.
–De modeller vi använt oss av hittills kommer inte att fungera i framtiden, säger Kjell Aleklett.
Energikostnaden har en direkt inverkan på landets ekonomi. Ökar energikostnaden måste man kompensera detta med ökade exportintäkter. Lyckas man inte med det bygger man successivt upp en statsskuld och det är vad som hänt i Grekland, Italien, USA och många andra länder.
– Vi har klarat oss bättre i Sverige efter­som vi exporterar järnmalm som också ökat i pris.
Vad det i praktiken handlar om är att vi inte klarar oss särskilt länge med den billiga energin (oljan) utan att vi redan nu måste börja planera för att komplettera med dyrare energi. Och med dyrare energi menar Kjell Aleklett förnyelsebara energikällor som exempelvis vindkraft.
Det är nödvändigt, men för detta behövs det modiga politiker, säger han. Varje land måste fixa sin egen energinota, annars får man stora ekonomiska problem. Energin är basen för all produktion i varje land.
Vad är det då Kjell Aleklett gjort som är så märkvärdigt?
– Vi har samlat ihop en mycket stor mängd bitar av produktionsstatistik till en gemensam databas. Genom att stude­ra statistik kan vi ta fram gränsvärden för geologiska parametrar, säger han.
Vad det i praktiken handlar om är att han och hans forskarkollegor i Uppsala ska försöka bedöma hur mycket olja man kan utvinna från världens oljefält, men också när man ska göra det.
Kranens storlek är viktigare än tank­ens, säger Kjell Aleklett som redan 2002 varnade för att efter 2010 skulle vi inte kunna öka oljeproduktionen.
– Vad det handlar om för oss är vad som händer när vi sätter dit en kran. Hur tjock är oljan? Hur poröst är berget? Vilket tryck är det?
Hittills har han lett ett begränsat forskningsprogram men nu har man beslutat att det ska permanentas och bli ett fullständigt program och uppgifter för framtiden kommer inte att saknas.
En av de större svårigheterna är att få fram korrekt statistik. I många länder är detta sekretessbelagda uppgifter. Därför är det till exempel lättare att bedöma hur stora tillgångar det finns i Nordsjön och Norge som är ett öppet land.
– Vi förutspådde 2008 att Norge skulle hitta ett gigantfält före 2010. Det gjorde de.
Det har dock blivit lättare att få fram statistik även från stater som tidigare velat mörka. Det beror på att alla nya projekt kräver internationell finansiering. Sådan får man inte utan att släppa noggranna beräkningar över resurserna. Investerarna vill veta antal presumtiva fat som kan räknas om till pengar.
Men det handlar inte bara om att tala om var oljan finns eller när den tar slut. Det finns även tillgångar som inte kommer att utvinnas. Kjell Aleklett tar skiffergas som exempel.
– En av de stora fyndigheterna råkar ligga under Paris. Man kommer aldrig tillåta 15 000 borrhål i Paris för att ta tillvara den resursen.
Samtidigt ställer sig fler och fler frågan, även bland politiker, om vi verkligen vill öka energiproduktion med hjälp av fossila bränslen. Klimatdebatten har satt helt annat fokus på hela energifrågan.
– Här kommer Peak Oil att lösa problemet åt dem, säger Kjell Aleklett som denna vecka har åkt vidare, nu till Kanada, för att tala om Peak Oil och om energiresan som egentligen började på det där folkpartimötet i Katrineholm våren 1995.
text & foto: Jan Fröman

 

Veckans enkätfråga

Bör allianssamarbetet fortsätta?

Loading...

Bloggare vi länkar till

  • Pax Baltica?
    2014-10-15 Strilaren II »
  • Nya tider
    2014-10-08 Strilaren II »
  • Varje annan regering...
    2014-09-13 Strilaren II »
  • Trojansk häst?
    2014-09-02 Strilaren II »
  • Gotland, värt att försvara!
    2014-09-01 Strilaren II »
Fler blogginlägg »

Twitter