Årets mest uppmärksammade vetenskapliga rön i sociala medier blev Ally Louks doktorsavhandling vid universitetet i Cambridge, om ”Luktens etik”. Sedan hon meddelade på twitter den 27:e november att hennes avhandling godkänts utan anmärkningar, har det meddelandet visats över 100 miljoner gånger.
250 000 personer har gillat det. 21 000 personer har vidarebefordrat det. 11 000 har kommenterat.
Det är minst sagt ovanliga siffror för en avhandling i litteraturvetenskap. Hur lyckades hon med det?
Svaret är det som kallas för ”Streisand-effekten”. Benämningen kommer från när Barbara Streisand stämde en fotograf som tagit en bild av hennes hem, och fotografiet genast fick ännu mer uppmärksamhet tack vare stämningen.
Vad har då föranlett detta? Jo, Ally Louks avhandling och det akademiska område den är skriven inom, innehåller massor av sådana ord och akademiska termer som typiskt ”triggar” manliga högertroll.
Hon har analyserat ”the politics of smell in modern and contemporary prose”, som undertiteln uttrycker det. Redan där finns det själar sköra nog att protestera mot en vanlig, hederlig maktanalys av språket i litteraturen. Ni förstår vilka vi pratar om.
Varje akademiskt område håller sig med specialuttryck. I värsta fall är det bara en yrkesjargong, men ofta handlar det om att behovet av precision är så mycket större. Ta till exempel de till synes oskyldiga orden ”modern” och ”samtida”.
Dessa betyder alls inte samma sak inom litteraturvetenskapen – som många som bara doktorerat i ”livets hårda skola” utgick från. ”Modern” är i detta sammanhang en tidsbestämd genre med vissa särskiljande drag.
Det är inte annorlunda än att en läkare eller psykolog menar något mer specifikt med ordet ”fobi”, inom sitt område, än vad ordet betyder i vardagsspråket. Den som inte förstår detta fenomen har ett allvarligt handikapp i dagens samhälle när diskursen (för att ta ett annat ord som tycks kunna provocera många högerradikala män i samtiden…) glider obehindrat mellan många olika områden.
Naturligtvis var det många av ”kritikerna” som inte kunde uttrycka sig utan att samtidigt använda massor av invektiv och gå till personangrepp. Det är det vanliga, tyvärr. Men detta fenomen med hatiska drev har också börjat få mothugg.
Dr. Louks berättade för BBC att merparten av de 11 000 svaren hon fått, är stöttande och positiva. Och om inte annat så har hon fått tillfälle att sprida lite kunskap om sitt ganska nischbetonade område, till tiotusentals personer som annars aldrig hade hört talas om det.
Det är förstås bra synd att det ska krävas att en anti-intellektuell hatmobb mobiliseras för detta. Men det är åtminstone skönt att se hur det blev ett platt fall på eget grepp denna gång. Leve Streisand-effekten!
Sapient
