Onsdag den 28 augusti överlämnade Trygghetsberedningens sitt slutbetänkande till justitieminister Gunnar Strömmer (M). Betänkandet ”Vägar till ett tryggare samhälle – Åtgärder för att motverka återfall i brott” överlämnades av beredningens ordförande Henrik Vinge (SD).
– Vi har satt fokus på ett reformområde som vi menar varit underberforskat och underbearbetat politiskt, nämligen åtgärder för att förebygga återfall i brottslighet med ett särskilt fokus på personer som döms till fängelse, sa Gunnar Strömmer under presskonferensen.
Kommittén har haft företrädare från samtliga riksdagspartier samt expertis från olika grenar.
Uppdraget har bestått i fyra delar, beskrev Henrik Vinge: Att kartlägga de kompetenser som är involverade i arbetet med att förebygga återfall i brott, att analysera hur de olika kompetenserna kan bidra, att titta på hur andra länder arbetar och slutligen lämna förslag på hur arbetet kan utvecklas framöver.
En ambition har också varit att i så stor utsträckning som möjligt lägga fram förslag i så stor enighet som möjligt, både politiskt och med de myndigheter som ska bära de här förslagen.
– Många av de här förslagen behöver tid på sig att få effekt. Det finns en poäng att få verka ett tag, och det gynnas av att det finns en enighet bakom, sa Vinge.
– Mycket har prövats, därför har det varit viktigt med kontakt med akademien och de forskare som har stor kunskap på området.
Grundförutsättningarna är att återfallsfrekvensen i brott är väldigt hög, runt 40 procent, och ser man på dem som sitter på anstalt betydligt högre än så, runt 70 procent. Det är också en heterogen grupp, med vitt skilda förutsättningar och olika typer av problem.
– Det är svårt att hitta lösningar som passar alla, konstaterade Henrik Vinge.
Det finns en kraftig överrepresentation av missbruk och beroendesjukdomar samt av psykiatriska problem. Kommittén föreslår därför att Kriminalvården får ett uppdrag att bedriva vård som får effekt på risken att återfall i brott.
Åtgärder som inte får bukt med missbruket får också dålig effekt. Det finns effektiva behandlingsmetoder för opiodberoende, som så kallad LARO-behandling (läkemedelsassisterad behandling vid opioidberoende), men idag är det en liten andel av de som har behov som får behandling, trots att det har god effekt på återfallsrisken.
Kriminalvården har inte heller något uttryckligt uppdrag att tillhandahålla den här typen av vård.
Det finns även samordningsproblem vid frigivningen. Kriminalvården ska därför kunna kalla externa aktörer till ett samordnande planeringsmöte inför frigivning, för att hålla ihop vårdkedjan.
Ett annat förslag riktat till gruppen med missbruk är att skyddstillsyn med särskild behandlingsplan, så kallad kontraktsvård, bekostas av Kriminalvården under hela den behandlingstid som motsvarar ett alternativt fängelsestraff, inte som tidigare av kommunerna. Kriminalvården ska arbeta för att fler kontraktsvårdsutredningar kommer till stånd inom frivården.
– Här kan man se en tydlig effekt, de som genomför kontraktsvård har en betydligt lägre återfallsrisk än motsvarande grupp som av olika anledningar inte fått kontraktsvård, sa Henrik Vinge.
En stor grupp på anstalterna har olika typer av psykiatriska problem. ADHD bedöms till exempel vara tio gånger vanligare på anstalt än i befolkningen i övrigt.
– Samtidigt ser man att behandlad ADHD kraftigt minskar risken att återfalla i brott, direkt men också indirekt eftersom det ökar benägenheten att fullfölja olika typer av program och utbildningar, sa Vinge.
Bedömningen är att runt 2000 intagna är i behov av ADHD-behandling.
Ett annat förslag rör en grupp som helt saknar missbruk och som har en ordnad tillvaro i övrigt, med sysselsättning och bostad med mera. Här minskar risken för återfall om man döms till fotboja. Därför föreslås en ökning av den metoden.
Kommittén föreslår att intensivövervakning med elektronisk kontroll ska utökas till strafftider i högst 18 månader. Men samtidigt görs en utökad lämplighetsprövning där man särskilt beaktar brottslighetens karaktär och brottsofferperspektivet.
Allvarligare brott mot person, som våldsbrott eller sexualbrott, ska inte leda till möjlighet att avtjäna med fotboja.
Andra åtgärder som föreslås rör unga lagöverträdare, utbytet av information mellan olika myndigheter och åtgärder för att minska ökade skulder under fängelsetiden.
Betänkandet ska nu gå ut på remiss. Utredningen föreslår att stora delar träder i kraft redan till sommaren nästa år.
Fia Björklund
