NU bad partiledarkandidaterna svara på tre frågor, om migrationspolitiken, välfärden och vilken som är den viktigaste frihetsreformen.
Hur tycker du att Sveriges migrationspolitik bör utformas? Vad bör förändras och vilka utmaningar ser du?
Erik Ullenhag: Vi kan inte gå tillbaka till det regelverk som gällde innan 2015 men vi ska samtidigt tillsammans med andra EU-länder fortsätta ta ansvar för människor på flykt. Det behövs en långsiktig politik istället för att vi i panik behöver ändra reglerna när det krävs eftersom det vare sig är rättssäkert eller rättvist. Det behövs en bred förankring med flera partier och reglerna måste sättas i relation till övriga EU-länders. Jag tycker att den linje som Liberalerna mejslat fram under Fredrik Malms ledning är bra utgångspunkter. För mig är det rimligt och medmänskligt att barn fortsatt ska kunna förenas med sina föräldrar.
Johan Pehrson: Mitt Sverige är solidariskt. Vi tar alltid vår del av ansvaret. Migrationspolitiken är inte perfekt. Jag anser den politik vi Liberaler står för idag är rimlig efter de senaste årens svängningar med konstigheter från regeringen. Migrationspolitiken måste ha långsiktiga verktyg för att hantera stora förändringar i antal sökande på kort tid, att människor söker sig hit av vitt skilda orsaker och att staten tar det fulla ansvaret. EU-samarbetet är en avgörande del av lösningen. Vi måste jobba tillsammans för att möta migrationsströmmar till Europa. Personer med flyktingstatus måste självklart behandlas på ett annat sätt än den som i allmänhet helt rimligt söker en framtid i välstånd och välfärd. Det handlar om solidaritet med flyktingar med kostnadsaspekter som måste mötas. Arbetskraftsinvandring är en annan sak.
Nyamko Sabuni: Sverige ska värna asylrätten. Men ska det fungera i realiteten och långsiktigt måste mycket förändras, både här och i andra länder. Vi behöver ta itu med de delar av vår egen lagstiftning som leder till att Sverige får ta emot långt fler asylsökande än jämförbara länder. När uppemot hälften av asylsökande får avslag måste vi ställa frågan vad som attraherar personer utan asylskäl att söka sig till just Sverige.
Vad krävs för reformer, och politisk riktning, för att välfärden även framledes ska kunna säkras med de demografiska utmaningar som Sverige har?
Erik Ullenhag: Marknadsliberala reformer som bidrar till tillväxt och därmed mer resurser till välfärden. Fler måste ges chansen att få ett jobb istället för att leva på bidrag. Fler som kan måste få jobba längre upp i åldrarna. Kompetensförsörjningen inom välfärden måste säkras. Löner, karriärmöjligheter och arbetsmiljö, ofta inom kvinnodominerade yrken, blir då centralt. Framtidens finansiering av välfärdssektorn behöver hanteras då kommuner idag kämpar för att klara sitt välfärdsuppdrag. Det kan vara värt att fundera på hur staten kan ta över mer av finansieringen istället för som idag stödja genom riktade statsbidrag med olika villkor och ansökningstider.
Johan Pehrson: Allt som skapar ett företagsammare Sverige. Vi blir äldre, det är fakta, vilket innebär att vi har färre år där vi arbetar och betalar in skatt. Detta i kombination med att vi utbildar oss längre innan vi börjar arbete gör att den bärande delen av befolkningen som betalar in skatt blir mindre och mindre. Den offentliga sektorns ryggrad vård, skola och omsorg pressas redan idag av otillräckliga skatteintäkter. Vi måste på allvar se AI och digitalisering som en nutidsfråga, inte framtidsfråga. Robotiseringen är en del av framtiden välfärd.
Nyamko Sabuni: Liberalerna skiljer sig från andra partier eftersom vi prioriterar både en fungerande välfärd och fri företagsamhet. Välfärden förutsätter en stark, konkurrenskraftig ekonomi. Kraven på att ständigt vässa ekonomins funktionssätt är höga i en tid av fortsatt globalisering och stenhård internationell konkurrens. För att lyckas med detta ser jag tre övergripande reformområden:
- Utbildning. Det gäller hela kedjan från förskola till högre utbildning och innovativ spetsforskning samt vuxenutbildning. Det är helt avgörande för kompetensförsörjningen som är en nyckel till både välfärdens och industrins framgång.
- Ekonomisk politik och en skattereform som gör det mer lönsamt att arbeta och driva företag. Liberalerna måste åter bli det naturliga främsta valet för Sveriges alla företagare. Utan rättvisa förutsättningar för alla våra företagare blir det svårt att klara välfärden.
- En fungerande sjukvård i hela landet. De demografiska utmaningarna innebär att det blir allt svårare att rekrytera vårdpersonal. Vi måste göra det mer attraktivt att söka sig till vårdyrket, att arbetsvillkoren blir gynnsammare och att vi drar nytta av digitaliseringen som kan frigöra resurser till det viktigaste – ta hand om patienterna.
Om du ska välja en, endast en, frihetsreform som du vill prioritera, vilken skulle det vara?
Erik Ullenhag: Jag vill fokusera på de äldre. De som bidragit hela sitt liv, men inte längre kan påverka sina inkomster, och som har en så låg pension att de inte kan köpa julklappar till barnbarnen.
Johan Pehrson: Att stärka och säkra rättsstaten. Det grundläggande utbytet som ingår i samhällskontraktet är att man överlåter staten till att upprätthålla samhället genom ett våldsmonopol. Om inte staten klarar av det är kontraktet brutet. Alla i hela landet måste ha tillgång till att känna sig trygga.
Nyamko Sabuni: Miljö och klimat – kommande generationers frihet. Detta är vad liberal politik till sist handlar om – att säkra framtida generationers rätt till välstånd och välvärd genom att skydda vår luft, våra skogar, sjöar och hav. Genom att investera i innovationer och tekniska lösningar för samhällsomvandling från fossilt till fossilfritt.
