De senaste veckornas medieuppmärksamhet kring Kommunal och Margot Wallströms agerande och boende väcker en hel del frågor. Allt från hur svårt det är att på ett professionellt sätt hantera de stora strejkkassorna som fackförbunden har och hur nära kopplad socialdemokratin är till ledningen i fackförbunden, till hur dumt det är att ett statsråd inte kan erbjudas ett vettigt boende under sitt uppdrag.
Nära relationer mellan intresseorganisationer och politiska partier har en historisk förklaring. Parallellt med att de flesta av våra partier växte fram så utvecklades också många av våra starkaste intresseorganisationer. Fackföreningsrörelsen, nykterhetsrörelsen, bildningsförbunden och lantbrukskooperationen har alla sina rötter i det sena 1800-talet. Ofta var samma individer aktiva och pådrivande i både de politiska partierna och i föreningslivet.
Det vore okej om politiska partierna i sina löften till väljarna var tydliga med att de företräder en intresseorganisations intresse. Det är de inte. Det vore okej om politiska partier var tydliga med att förslag som genomförs stärker en intresseorganisation med pengar eller makt. Det är de inte. I dessa aspekter har både Socialdemokraterna och Centerpartiet problem.
Det finns en rad exempel på hur framför allt Socialdemokraterna inte har haft förmåga att skilja på vad som är bäst för alla och vad som är bäst för facket. När sedan Margot Wallström plötsligt anklagar kamraterna i Kommunal för att ljuga undrar man vad som har hänt. Det som under så lång tid har varit dolt i fackligtpolitiska familjen blir plötsligt ett offentligt familjegräl. Och det är inte särskilt smickrande för utrikesministern att inte kunna behärska sina känslor.
Nu granskas just denna relation av åklagare för att undersöka ifall något mutbrott har begåtts. Jag är helt övertygad om att det finns betydligt mer uppenbara fall där socialdemokratiska regeringar har fattat beslut som har förts in på dagordningen av något LO- eller TCO-förbund och där dessa eller dess ledare ensidigt gynnas av besluten.
Det är av värde att en regeringsbildare inte bara kan utse statsråd som har bostadsfrågan ordnad. Nog är det så att även andra än riksdagsledamöter och stockholmare skulle kunna göra nytta i en regering. Myndigheten regeringskansliet bör skaffa sig en beredskap att erbjuda utsocknes, bostadslösa statsråd bostad under tiden som de tjänstgör.
Helena Dyrssen är f d statssekreterare för Folkpartiets samordningskansli i Rosenbad.
