Förra veckan kom hon, hon som aldrig skulle komma. Hon som inte skulle behövas, men som nu faktiskt behövs.
Visserligen vill Socialdemokraterna och statsminister Stefan Löfven fortfarande inte ta ordet integration i sin mun, men integrationsminister är just vad arbetsmarknadsminister Ylva Johansson precis har blivit. Enligt regeringens eget pressmeddelande har hon numera statsministerns mandat att ”skapa en helhetsbild när det gäller mottagande och etablering av nyanlända”. En riktig superminister alltså.
I valrörelsen 2014 predikade såväl Stefan Löfven som Ylva Johansson vitt och brett om att någon integrationsminister skulle det inte bli tal om ifall de kom till makten. En sådan behövdes verkligen inte.
Och de stöttades av partistyrelsen. Flera motioner till Socialdemokraternas kongress hade krävt just detta och partistyrelsen var inte sen att nappa på förslagen. ”Integration är ett problematiskt begrepp som partistyrelsen helst inte vill använda”, skrev man då samtidigt som man också dock konstaterade att det inte är kongressens utan statsministerns uppgift att utse de eventuellt blivande statsråden. Och även om kongressen skulle ha velat ändra på detta faktum hade det inte gått eftersom det är grundlagsfäst.
I detta sammanhang ska man ha i bakhuvudet att det faktiskt var Socialdemokraterna som en gång i tiden både inrättade integrationsministerposten (1996) och Integrationsverket (1998). Men det verkar man i hastigheten ha glömt.
Men nu finns hon i alla fall där, den socialdemokratiska integrationsministern. Låt vara att hon fortfarande kallar sig arbetsmarknadsminister, men nu har hon dessutom ett helt nytt kansli till sitt förfogande lett av hennes egen statssekreterare Erik Nilsson. Kansliet med det långa och högtravande namnet ”Sekretariatet för samordning och inriktning av regeringskansliets arbete rörande flyktingsituationen”, i dagligt tal Sirf, ska samordna och inrikta regeringens arbete med flyktingkrisen.
Det är bra att regeringen nu äntligen har kommit till insikt om att detta behövs. Det är inte en dag för tidigt. Det är bara synd att man så länge och så hårdnackat hävdade att detta inte behövdes. Men sent ska syndaren vakna.
Och med detta fixat gör nu Stefan Löfven allt för att undvika att fortsättningsvis tala om migration och integration. I måndags försökte han istället göra ett omtag för att få partiet på banan igen och slippa prata om den fråga som svenska folket för närvarande ser som allra viktigast. Nu vill han istället sätta fokus på ”den svenska modellen”, som han menar är allvarligt hotad på grund av Alliansens tal om enklare jobb.
Säkerligen ett område där den förre Metall-basen känner sig mer hemmastadd, men frågan är om det är så lyckosamt. Förr eller senare måste även Stefan Löfven skaka fram jobb till alla nyanlända.
