”Vi kommer tillsammans att söka väljarnas förtroende för att Alliansen ska bli den naturliga regeringsbildaren efter nästa val”. Det slår Allianspartiernas partisekreterare fast i en debattartikel på DN Debatt. Grunden för debattartikeln är den valutvärdering av Allianssamarbetet som de fyra partierna nu har gjort.
Utvärderingen är ingen upplyftande läsning. Lärdomarna efter elva års samarbete är flera, men slutsatserna är inget ”rocket science”. De är ganska så självklara.
Den glädje, entusiasm och framåtsyftande arbete som startades i och med Högforsmötet hemma hos Maud Olofsson 2004 försvann långsamt men säkert i regeringskansliets korridorer. Det genomarbetade valmanifest, som lade grunden för Allianssegern 2006, genomfördes i mångt och mycket, men fylldes inte på med nya förslag i samma utsträckning.
Inför valet 2014 tillsattes sent ett fåtal arbetsgrupper som skulle arbeta med politikutveckling, men deras mandat var mycket begränsat och ingenting fick kosta något. Allt som kom fram skulle först in till finansdepartementet och manglas där. Och det som inte stoppades då, kom ut i ett totalt söndermanglat och intetsägande skick.
Utifrån den bakgrunden är det inte så konstigt att det sedan gick som det gick. Åtta års regerande tär på både krafterna och idérikedomen samtidigt som makten förblindar. Politikutvecklingen både inom Alliansen och i respektive parti gick helt i stå.
Den slutsatsen drar nu också valutvärderingsgruppen som gör två viktiga konstateranden. Dels menar man att om Alliansen återigen hamnar i regeringsställning är det viktigt att inte centralisera processen för mycket. Som det nu var nådde ingen information ens ner till partiorganisationerna och ingen visste vad man skulle kampanja om.
Dels anser gruppen att man bör lägga stor möda på att skapa idérika och kompetenta politikutvecklingsgrupper under mellanvalsperioderna, även om man sitter i regeringsställning. De som sitter i dessa grupper ska inte heller vara alltför uppslukade av regerings- eller riksdagsarbete. Det hade också varit bra med ett tillägg om att finansdepartementet också bör hålla fingrarna borta från syltburken.
Så långt är allt bra.
Nu pågår detta förnyelsearbete i alla fyra Allianspartierna, något som verkligen behövs. Förnyelse- och omprövningsarbetet gör också att man på många områden drar åt olika håll. Detta arbete får inte avstanna nu, det är inget som görs i en handvändning utan partierna behöver tid på sig att hitta tillbaka till sin själ samtidigt som det politiska landskapet väsentligt har förändras sedan valet 2006.
I det läget är det inte helt självklart att tunga Alliansföreträdare såsom partisekreterarna ska gå ut och redan nu när det är över två år kvar till ordinarie val deklarera att man kommer att gå till val tillsammans. Det hade man kunnat vänta med ett tag till och istället låtit förnyelsearbetet i respektive parti få pågå ett tag till ostört.
Alliansen behövs troligtvis, men inte ännu.
