Enligt regeringens vårproposition kommer närmare en miljon människor i Sverige att befinna sig i utanförskap och leva på bidrag om bara fyra år. Mot den bakgrunden är Stefan Löfvens löfte på 1 maj om 5 000 beredskapsjobb en droppe i havet.
Visst, om jobblinjen ska hålla även framöver så behövs det fler jobb. Men inte 5 000 nya jobb utan hundratusentals. Då gäller det att vända på varenda liten sten, annars kommer ingenting att hända. Sett i det sammanhanget så verkar regeringens förslag om 5 000 beredskapsjobb i det närmaste löjeväckande.
I det här sammanhanget ska man också ha i minnet att Socialdemokraterna bland annat har utlovat 32 000 traineejobb. Fram till för någon vecka sedan hade man hittills bara lyckats få fram 133 stycken. Fortsätter det i den takten uppnår man det utlovade antalet år 2138. Frågan är om beredskapsjobben ska gå samma väg.
Statsminister Stefan Löfven kan inte sticka huvudet i sanden längre och tro att enbart löften ger några nya jobb. Det behövs mer än vackert tal för att fler nyanlända snabbare ska komma i arbete.
Att pröva Liberalernas förslag om startjobb med lägre ingångslön, bara för att nämna ett exempel, verkar fjärran från Stefan Löfven. Hans beredskapsjobb ska kollektivavtalsenlig lön, plockas fram av staten och pågå under maximalt två år. Lägre ingångslöner är som ett svart skynke för honom. Det är synd eftersom det troligtvis skulle leda till att fler får jobb och en egen lön att leva på, vilket är betydligt bättre än att bli fast i ett bidragsberoende.
Men Stefan Löfven var hårdnackad i sitt 1 maj-tal: ”Sverige behöver fler enkla jobb, men inte sänkta löner.” Tänk om han i stället hade överraskat, vänt LO ryggen och sagt att ”detta är inte mitt förstahandsval, men i rådande situation är jag beredd att pröva olika lösningar.” Men LO och Karl-Petter Thorvaldsson bestämmer och det gör Stefan Löfven både skräckslagen och lamslagen. I stället borde han använda sitt inflytande till att få parterna på arbetsmarknaden att komma överens om lägre ingångslöner.
Oroväckande är också att det inte anslås några pengar för de nya beredskapsjobben. De ska helt enkelt rymmas inom den redan hårt ansträngda Arbetsförmedlingens anslag. Frågan är då vad annat som får stryka på foten.
Arbetsmarknadsminister Ylva Johansson konstaterade för sin del i Dagens Nyheters tv-program ”Rakt på sak” härom veckan att ”vi kommer också att behöva titta på hur man rejält kan sänka lönekostnaden så att fler kan komma in i arbete.”
Förhoppningsvis har denna superminister statsministerns öra, så att vi inom en inte alltför lång framtid kommer att få se nya förslag på området. Ylva Johansson sade i samma intervju att hon också kunde tänka sig att rensa i floran av subventionerade anställningsformer på Arbetsförmedlingen, då de som finns ofta är för krångliga för arbetsgivaren att använda.
Det är verkligen värt att pröva. Men tiden rinner iväg och Stefan Löfven måste ta sig i kragen nu och plocka fram något mer konkret än 5 000 beredskapsjobb.
