Det var säkerligen ingen slump att folkhälsominister Gabriel Wikström (S) avslöjade att regeringen ska beställa en ny sexualvaneundersökning samma vecka som det är Pridefestival i huvudstaden. De stora sexualpolitiska organisationerna, RFSU och RFSL, har länge efterlyst ett modernare kunskapsunderlag än den studie som nu har 20 år på nacken.
Då, 1996, hade Sverige nyss infört ”registrerat partnerskap” och det var ännu två år till ”Europride” skulle hållas i Sverige för första gången. Kabel-tv kanalerna TV-100 och Canal+ sände porrfilmer sent om nätterna. Dejtingsejter som Tinder och Match.com var inte uppfunna. Queer var en teori det skrevs om i smala sociologiska tidskrifter på universitetsinstitutionerna, inte en identitet som skolungdomar diskuterar på nätforum.
Det skulle därför kanske vara på sin tid att en rad offentliga verksamheter fick möjlighet att uppdatera sin verklighetsbild. Planering och styrning bör utgå från en en världbild som är aktuell.
En lång rad frågor som står högt på dagordningen idag tangerar också det sexuella området, om än på sätt som ligger utanför det acceptabla – sexuella trakasserier, övergrepp, tvångsäktenskap och hederskulturer är inte heller områden där det flödar över av nyligen gjorda, breda och vetenskapligt grundade studier.
Sjukvården kostar drygt 500 miljarder per år. Även om den sjukvård som mest berör sexualiteten – gynekologi, behandling av sexuellt överförbara infektioner, rådgivning på ungdomsmottagningar – bara skulle stå för en femtedels procent av det, eller en miljard om året, bör vi veta att vi prioriterar och planerar den vården för rätt saker. Då är en sexualvaneundersökning billig.
Det är dock inte kostnaden som upprört många debattörer och ledarskribenter, även bland dem som gör anspråk på att vara liberala. Det är själva saken att staten vill veta något om sexuallivet. Det ska staten, enligt dessa röster, lämna ifred.
Det argumentet hör hemma i den konservativa repertoaren. Där har argumentet att ”staten inte hör hemma i sängkammaren!” använts för att motarbeta ökade insatser mot våld mot kvinnor, sexualupplysning, preventivmedel, hbtq-personers rättigheter och hälsa och nästan alla andra sexualpolitiska framsteg i modern tid.
Tanken att det sexuella ska vara en särskilt fredad zon, är i grunden baserad på föreställningar som rätteligen bara kan kallas för pryda. Det borde snarast vara självklart att sexualiteten, som är en viktig del av det mänskliga livet, också behöver beforskas och belysas för att förstås. Varje tid utvecklar sina normer och beteenden.
Om vården, eller någon annan del av det offentliga, behandlar medborgarna efter föråldrade normer är det en kränkning, något Pride påminner oss om.
Varje enskild individ har all rätt att hålla detaljerna i sitt sexualliv för sig själv. Men att staten ber oss fylla i en anonym enkät är inte mer kränkande för integriteten bara för attämnet rör sex.
