Gulan Avci är ordförande för liberala kvinnor. En orädd feminist som vågar lyfta debatten om hedersförtryck.
Vilka är samhällets största jämställdhetsutmaningar just nu?
– Vi måste fortsätta att driva den envisa kamp kvinnorättsrörelsen historiskt gjort i Sverige. Utmaningarna ser annorlunda ut idag och vi måste kunna hantera flera utmaningar samtidigt. Det handlar både om att se de system som bidrar till orättvisa löner, pensioner och arbetsvillkor och att garantera att de flickor och kvinnor som inte får tillgång till de mest grundläggande mänskliga rättigheterna blir synliggjorda i debatten.
– Rätten till frihet från förtryck, sexuella övergrepp, våld, kvinnlig könsstympning och barn- och tvångsäktenskap är grundläggande fundament som kräver tydliga åtgärder i ett demokratiskt samhälle år 2016.
Hur pass jämställt tycker du att -Sverige är i dag?
– Jämfört med övriga världen har vi kommit väldigt långt. Men ser vi till de faktiska förutsättningarna kan vi inte slå oss alltför hårt för bröstet. Vår lagstifning är ett exempel. Vi har numera en lag mot barn- och tvångsäktenskap. Ändå gäller inte lagen för alla flickor. Ensamkommande flickor som kommer hit från krig och har störst skyddsbehov träffas inte av vårt tydliga ställningstagande. Det är ett brott mot barns mänskliga rättigheter. Vi liberaler får aldrig acceptera att lagen gör skillnad på barn, utifrån deras kön eller etnicitet.
Vilken eller vilka politiska frågor är viktiga för Liberala kvinnor att driva?
– Grunden till liberalismen är frihet. Vi måste identifiera de utmaningar som har sin grund i ofriheten. Alla har rätt till fria val. Men när det inte är möjligt för individen, har vi ansvar att säkerställa att de fria val vi definierat ska existera, också ska gälla alla som bor i Sverige. Det är en frihetskamp som spänner över alla politikområden.
Du har varit mycket ute i debatten om den bristande jämställdheten i våra förorter. Hur ser du på den -utveckling som skett i dessa områden? Vad behöver göras?
– Menar vi allvar med ”alla människors lika värde” har vi som politiker ansvar att agera när vi ser de orättvisor som råder. Det råder fortfarande beröringsskräck i debatten. Kulturrelativister på den ena sidan som vill väl men är livrädda att ta debatten för att det inte ska gynna främlingsfientliga krafter som även jag skräms av. Så har vi de främlingsfientliga på andra sidan som utnyttjar människors utsatthet för sina egna dunkla syften. Men att släppa dessa viktiga frågor till ytterligheterna menar jag är ett svek mot de utsatta.
– Vi som tror på alla människors lika värde måste klara av att både bekämpa främlingsfientlighet och de fundamentalistiska krafter som finns och som har som mål att tysta debatten. För mig är det en självklarhet att aldrig ducka och därför oroas jag över rädslan som även finns i vårt eget parti.
Frankrike har beslutat att förbjuda burkini. Hur ser du på det? Går det att utifrån liberalt perspektiv -argumentera för ett burkiniförbud?
– Återigen är det fria valet avgörande. Vikten av att både ha rätt till att bära burkini likväl som det är ett stort problem att det finns flickor och kvinnor som direkt eller indirekt är tvingade att bära den. Vi måste dessutom se skillnaden mellan barn och vuxna. Väljer man att bära burkini måste man också förstå att det finns yrken där det inte går att vara helt täckt, likväl som det finns yrken då ett förbud vore orealistiskt.
– Jag tror inte på generella förbud. Men frågan om små flickors rätt att inte tvingas bära burkini måste upp för bredare och djupare debatt.
Kan förbudet leda till en ökad -polarisering mellan muslimer och -majoritetssamhället?
– Ett generellt slöjförbud riskerar begränsa arbetet mot hedersrelaterat våld och förtyck till muslimer. Då missar vi andra religiösa minoriteter som också får sina friheter begränsade. Och då är jag rädd att polariseringen ökar.
Finns det en motsättning mellan ett mångkulturellt samhälle och ett jämställt samhälle?
– Det borde inte finnas det. Alla människor bör ha rätt till sin kultur, tradition och religion. Men vi vet att kvinnosynen skiljer sig markant åt mellan Sverige och många av de länder invandringen varit stor ifrån senaste åren. När kvinnors och flickors frihet inskränks, barnäktenskap och könsstympning förekommer, med hänvisning till just religion, kultur och tradition, då måste vi sätta en gräns för mångkulturen.
Var går gränsen för den -individualistiska friheten och -samhällets jämställdhetsmål?
– I den lagstiftning som råder och som både ska ses som en rättighet och -skyldighet.
Hur tycker du att regeringen sköter sig när det kommer till arbetet för ökad jämställdhet?
– För mycket prat och analyser av en regering som kallar sig feministisk men för lite tydlighet och ställningstagande när det kommer till de mest utsatta.
Ylva Westlund/Linn Friman
