I helgen gick Polen till val. Samtliga platser i både Sejmen och senaten stod på spel. När den första räkningen är klar verkar förhoppningarna slå in, partiet Lag och Rättvisa ser ut att gå mot en markant förlust.
Vallokalsundersökningarna pekade mot att oppositionen skulle gå framåt och tillsammans skulle kunna erövra tillräckligt många mandat för att nå majoritet i båda kamrarna. Men vallokalsundersökningar har sina felkällor och ingen vågade riktigt lita på dem. Vartefter de räknade resultaten började ticka in under måndagen och siffrorna långsamt närmade sig vad vallokalsundersökningarna sagt, vågade många till slut andas ut.
Med 99 procent av rösterna räknade sent på måndagen, stod det klart att nationalpopulistiska Lag och Rättvisa tillsammans med sina mindre stödpartier tappat nära tio procentenheters stöd. De gick från en röstandel på 43,6 procent 2019 till 35,7.
Mandatfördelningen är notoriskt svår att följa på grund av alla koalitioner (se faktaruta här intill), men även om själva partiet Lag och Rättvisa på tisdagen såg ut att tappa bara tre eller fyra mandat i Sejmen, så tappar även deras mindre koalitionspartners inom ”Förenade högern” tillräckligt mycket för att stå långt från en majoritet, som är minst 231 mandat.
Ännu längre till höger om Lag och Rättvisa finns ”Konfederationen”, en allians av flera små högerextrema partier. De gick fram en aning, men mycket mindre än väntat, från 6,8 till 7,1. Det betyder att Lag och Rättvisa inte heller kan styra med deras stöd.
Lag och Rättvisa – eller PiS som partiet förkortas på polska – har styrt Polen de åtta senaste åren, sedan valet 2015, även om de tappade sin majoritet i senaten efter senaste valet 2019. Partiet har en kristen och nationalkonservativ inriktning, med tydliga populistiska inslag såsom i dess EU-skeptiska hållning.
Under de åtta år Lag och Rättvisa har styrt Polen, så har de också genomfört många reformer som mött kritik för att hota maktdelningen, undergräva rättssäkerheten eller som kan påverka valsystemet och gynna dem själva. Dessa blir nu möjliga att i alla fall delvis rulla tillbaka.
Valets vinnare är istället de tre allianser som gick framåt tillsammans, beredda att styra i koalition: Civilsamhälleskoalitionen, Tredje vägen och Nya vänstern.
Civilsamhälleskoalitionen är en grupp partier i mitten och till höger i politiken. Gruppen leds av Donald Tusk med hans liberalkonservativa parti som största pusselbit i koalitionen. Det här är en tydlig regnbågskoalition där de ingående partierna fördelar sig över en rad olika partigrupper i Europaparlamentet. De ökade med tre procentenheter, från 27,4 till 30,4.
Ensamma skulle de inte kunna ta makten, men inom den samlade oppositionen finns också den andra mitten-högerkoalitionen ”Polen 205/Tredje vägen”. Partierna som ingår i den koalitionen gick tillsammans fram från 8,55 procent 2019 till 14,4 och blir därmed valets stora vinnare.
Den mer socialdemokratiskt präglade alliansen Nya vänstern backade en del, ned till 8,55 från 12,6 för fyra år sedan. Men även om Nya vänstern alltså ser ut att tappa en del, så gör de andra två delarna av oppositionen sådana framgångar att det mer än väger upp.
Det finns en del historiska orsaker som förklarar Polens röstningsmönster. Bland annat har utlandsrösterna en helt annan profil än utlandsröster brukar se ut i Sverige. Bland den polska diasporan i bland annat USA och Kanada har stödet för Lag och Rättvisas nationalkonservativa politik varit mycket starkt.
NU talade med Natalia Jagielska, själv utlandspolack och boende i Skottland. Jagielska doktorerar vid universitetet i Edinburgh och tillhör dem som hoppats starkt på den breda oppositionen.
– Att det finns en så stor polsk population utanför Polen beror ju på många saker, säger hen. Främst historiska förhållanden som gjort att de flytt eller utvisats.
– Det finns till exempel många grupper av polska judar som flytt undan pogromer och förföljelse. Likaså flyktingar under andra världskriget som inte ville återvända till Polen under Sovjetisk kontroll. Eller dem som flydde under kommunistiskt styre.
– Det kan förklara varför det finns starkt stöd för konservativa och nationalistiska värderingar i en del av de här grupperna.
– Kriget i Ukraina och gräl om EU gjorde detta val särskilt laddat. Alla har något att säga om vilken väg Polen borde ta i så här turbulenta tider – och det gjorde att många som kunnat flytta utomlands för att arbeta genom EU blivit mer benägna att rösta för den mer EU-vänliga oppositionen, fortsätter Natalia Jagielska, som också menar att klassfrågorna förföljer många utlandsröstande.
– Från min egen erfarenhet som polsk utlandsröstare med arbetarklassbakgrund i detta val, vet jag att många i diasporan har tvingats avstå från att rösta. Röstningslokaler är bara åtkomliga i större städer och kostnader för att resa kan vara stora för människor utanför dessa städer. Det kan bidra till att de avgivna rösterna från diasporan kanske inte alltid är fullständigt representativa för åsikterna, avslutar Jagielska.
Ulf Schyldt
