Yes! Vad var det vi sade, ordning och reda, läraryrkets status och inte minst valfriheten inom skolan gav de resultat som vi så starkt trott på. Som förälder blir jag glad men framför allt lättad av de senaste Pisa-resultaten. Som liberal är jag stolt och glad över det outtröttliga engagemanget i utbildningsfrågor som finns bland Liberalerna.
Nu känner jag att det är dags att belysa ytterligare en fråga inom detta segment, en självklar fråga för just Liberalerna att belysa och driva.
I dag finns det en grupp barn och ungdomar vars potential inte tas tillvara i den svenska skolan. Begåvade barn och ungdomar som har högre IQ än genomsnittet och som en har en annorlunda och betydligt snabbare inlärningsförmåga än sina klasskompisar. De kallas för begåvade barn eller särskilt begåvade barn. Vissa kallar dem för särbegåvade.
Cirka 5 procent av befolkningen beräknas vara särskilt begåvade. Många undersökningar och studier visar att dessa barn lider oerhört i den svenska skolan där ingen får sticka ut som särskilt begåvad inom teoretiska ämnen, men där prestationer inom fotboll hyllas stort. I landet lagom ska alla trängas precis i mitten och inget barn får kräva en mer avancerad stimulans än genomsnittet. Dessa barn lider av tristess, vilket kan leda till depressioner, till ett utåtagerande beteende hos yngre barn och vissa blir hemmasittare då de inte klarar av att gå i skolan.
Dessa barns behov är egentligen inte särskilt komplicerat, de behöver, precis som alla andra barn, bli sedda, bemötta och bekräftade där de är. Skolan behöver se deras potential och ge dem den utmaning som de behöver för att komma vidare i sina studier.
Skolverket belyser frågan och även skollagen säger att ”alla elever har rätt att utvecklas så långt som möjligt utifrån sina egna förutsättningar. Det gäller även elever som lätt uppnår kunskapsmålen.” Men lagen är en sak och verkligheten en annan. Tyvärr är det ytterst få skolor och förskolor som är medvetna om dessa elevers behov och utmaningar.
Det är därför glädjande, kanske också självklart, att se att Liberalerna är det parti som nu tar upp denna fråga lite varstans i landet. I Nyköping har frågan lyfts upp genom en insändare och i Uppsala har Anna Manell med kolleger lagt ett förslag om att förstelärartjänster i grund- och gymnasieskolan ska användas för att jobba med särbegåvade elever och handleda kolleger.
Detta är ett ypperligt förslag, att göra verklighet av en lagens ambitioner. Dock finns det särskilt begåvade barn även utanför Uppsala. Min förhoppning är nu att Liberalerna driver denna fråga nationellt. Fler kommunpolitiker bör för våra elevers välmående lägga exakt samma förslag i sina kommuner.
Berivan Mohammed
