Skolminister Lotta Edholm skrev i Svenska Dagbladet i veckan tillsammans med Liberala ungdomsförbundets ordförande Erik Berg och Liberala Studenters ordförande Hannes Snabb om den särskilda anpassning som finns i den svenska skolan. NU pratade med Lotta Edholm om förslagen i artikeln.
Den inkludering som råder i skolan, att elever inte ska lämna klassrummet utan med hjälp av olika anpassningar stanna kvar, har blivit ohållbar och lärare har vittnat om så många som 70 olika anpassningar under en och samma lektion. Det är klassläraren som är ansvarig för att individualisera undervisningen efter varje elev.
– Det är en orsak till att svenska elevers läsförståelse sjunker, säger Lotta Edholm.
– Nu lämnar över 20 procent grundskolan utan att kunna läsa ordentligt. Det är en allvarlig utveckling. Andelen elever som får särskilt stöd är högst i årskurs nio vilket för många elever är alldeles för sent.
Lotta Edholm säger att regeringen redan idag storsatsar, tack vare Liberalerna, för att fler speciallärare ska kunna utbildas och anställas samt att fler särskilda undervisningsgrupper ska kunna skapas.
– Vi menar att det behövs ett rejält skifte från extra anpassningar till tidiga stödinsatser och särskilt stöd. Vi behöver fler speciallärare som arbetar med eleverna och skollagen behöver skrivas om. Lärandet får aldrig anpassas bort.
Kan en anpassning i klassrummet inte vara befogad ibland, såsom till exempel hörlurar?
– Alla barn ska självklart få det stöd som han eller hon behöver för att klara skolan och nå så långt som möjligt. Det finns givetvis elever som har behov av hjälpmedel för att exempelvis kunna tillgodogöra sig tryckta texter eller för att skriva, och de ska få det stöd de behöver. De allra flesta eleverna hade dock haft bättre förutsättningar att lära sig att läsa ordentligt om de fått intensivträning och stöd i mindre grupp.
En del barn får lyssna på texter i stället för att öva läsning, något som Lotta Edholm också tycker är fel.
– Att lyssna kan aldrig ersätta läsförmåga. Att kunna läsa är också väsentligt för vidare studier, arbetslivet och att kunna ta del av allt som samhället har att erbjuda. Att inte se till att skolan har förutsättningar att göra allt den kan för att alla elever ska kunna lämna skolan med grundläggande kunskaper som att läsa, skriva och räkna riskerar snarare att leda till en exkludering för många elever, både i och utanför skolan, säger hon.
Eftersom det här kräver ändring av skollagen kommer frågan behöva utredas grundligt och då kommer man också titta på hur man säkerställer att ingen elev hamnar i kläm.
– Redan idag ska elever få det stöd som han eller hon behöver, och så ska det fortsätta vara. Samtidigt har vi idag en situation där systemet med extra anpassningar inneburit att mer verkningsfulla stödåtgärder, som till exempel tid med en speciallärare eller i en särskild undervisningsgrupp, dröjt eller i värsta fall helt uteblivit för många elever. Därför måste vi komma bort från idén om full inkludering, och se till att de elever som behöver intensivträning och stöd i mindre grupp av en speciallärare också får det.
Lotta Edholm avslutar med att hänvisa till kognitionsforskaren Agneta Gulz. Enligt henne skulle ungefär 98 procent i en vanlig grundskolepopulation kunna bli fullt läskunniga med hjälp av evidensbaserade metoder kring barns läsinlärning och om de fått intensivträning och stöd i mindre grupp. Det är betydligt fler än idag.
Hanna Lager
