Sedan Mattew Perry tragiskt gick bort alldeles för tidigt i oktober förra året har jag sett om hela Vänner-serien. Det finns mycket i serien som är oerhört daterat och den som säger att det är sexistiskt, homofobt och transfobt har verkligen inte fel. Det var jag beredd på när jag började titta på serien igen.
Det jag inte var beredd på var ett avsnitt som kändes daterat på ett helt annat sätt och att det var rent ut sagt förfärligt att det måste ses som daterat. Avsnittet går ut på att Rachel, som är tjejen som är mer streetsmart än smart och Joey som tämligen ofta framställs som korkad, utmanar varandra att läsa varandras böcker.
Det är egentligen helt sjukt att denna plot känns bisarr 2024. Alla som sett Vänner tror jag känner samma sak som jag, att om Rachel och Joey skulle porträtteras idag så är det Rachel-typen som kanske läser en eller annan bok, medan Joey-typen inte har läst en bok sedan han tvingades läsa Hemingway i skolan. Nu är det till och med så i Vänner att Joey inte gått high school och då ter det sig ännu märkligare att han skulle läsa böcker.
Rachels favoritbok är Unga kvinnor av den amerikanska 1800-talsförfattaren Louisa May Alcott och Joey läser Stephen Kings Carrie. Idag ses ingen av dessa böcker som sämre litteratur, men i avsnittet ska det ses som typiskt för karaktärerna. Det är meningen att vi ska tycka att det är lustigt att Joey, som medkaraktären Chandler ungefär uttrycker det, inte läser något som inte kan ses som actionrulle på TV. Unga kvinnor framställs som en bättre bok, men lite typisk bok för kvinnor som vill läsa drama utan egentlig substans.
Det drivs alltså med vad folk läser. Jag önskar att jag kunde skratta igenkännande, men tyvärr finns inget igenkännande alls. När det sedan skämtas om att Joey älskar Unga kvinnor (en tjejbok, fniss fniss) och blir så gripen att han nästan skräms lika mycket av död där som när han läser Carrie, då blir det än mer konstigt. Skulle samma historia utspela sig i nutid, så skulle det vara en ljuvlig solskenshistoria om en man som fann lyckan i läsning.
Jag kan inte låta bli att drömma mig tillbaka till en tid då halvkorkade män på TV läste Stephen King och vi skrattade igenkännande. Idag har jag svårt att se den typ Joey ska föreställa, läsa och ta till sig 1800-talslitteratur. Det har hänt något i samhället när vi gått från att folk läser bra eller dålig litteratur (vad som är vad bygger såklart mycket på fördomar och snobbism) till att vi har folk som läser och en växande grupp som inte gör det.
Bibliotekarien
