Min dotterdotter berättade i julas att hon klarat mönstringen. Det är inte utan att många tankar och känslor far genom huvudet vid en sådan nyhet. Hon kom ju nyss till världen. Men värnplikt för både kvinnor och män var ju ett krav som vi fick igenom på Folkpartiets landsmöte 1974.
Min egen första bild av kriget kom genom ett nyckelhål. I det rullade stridsvagnarna fram på Budapests gator. Jag var för ung för att se TV-nyheterna, menade mina föräldrar, så jag förvisades ut ur rummet. Men nyckelhålet täpptes inte till. Det blev mitt kikhål i november 1956. Om det var föräldrarnas förbud eller den ryska aggressiviteten som gjorde att detta blev oförglömliga bilder, vet jag inte. Kanske båda. I varje fall blev det mitt första minne av den ryska våldsmaskinen.
Viktor Orbán – Ungerns premiärminister – har inte samma bild som jag har, trots att händelserna i nyckelhålet handlade om hans hemland. Orbán var ju inte ens född då. Många – kanske majoriteten – av hans väljare var inte heller födda då. Har invasionen fallit i glömska? Ungern är kluvet. Orbáns vänskap med Putin är i varje fall ett hot mot Sverige.
MSB uppmanade oss 2018 i en broschyr – Om krisen eller kriget kommer – att tala med grannar, vänner, släktingar om förberedelser för krig. Åtminstone för kris. I januari i år kom regeringen med ett uppmärksammat utspel, med understöd av ÖB, att det är krig som vi ska förbereda oss för. Risken finns om än mer teoretisk än överhängande, vilket regeringen fick förklara efter att ha skrämt slag på många barn.
Broschyren från 2018 landade i allas brevlådor. Många blev ”preppare” redan då. Vevradio och balar med toapapper inköptes. Under pandemin fylldes lagren på. Mycket finns säkert kvar på vindar och i källare.
Men det viktigaste av preppandet ligger i regeringens och riksdagens händer. Stödet till Ukraina är skamligt lågt och måste höjas till minst 2 procent av BNP. Vinner Ukraina kriget kommer säkerligen inte Ryssland att börja ett nytt anfallskrig. Europa får inte acceptera en förlust.
Personligen håller jag det för osannolikt att stridsvagnarna kommer att rulla ner för just Aktergatan där jag bor. Men jag däremot måste säkra upp för översvämningar och i synnerhet längre elavbrott. Jag väntar nu på min internetbeställning av vattendunkar från Kina och som ska transporteras med Maersks monsterlika containerfartyg hit till Europa. Det kan dröja länge innan jag får dem. Transportvägarna från Asien är inte längre fredade. Vid genvägen till Europa, genom Suezkanalen, pågår det i det närmaste ett krig som stör världshandeln.
Läget är kort sagt dystopiskt. Det svenska glaset har blivit halvtomt. Regeringen driver därtill på bilden av elände och otrygghet genom sitt krig mot ”invandrarna”. Oppositionen sticker inte hål på de dystopiska bilderna utan grälar med regeringen vem som har störst skuld till de senaste decenniernas stora invandring. Syndabocken är utpekad. Till och med ”invandrarnas” försvarsvilja misstänkliggörs.
Många längtar efter visioner och att få höra en statsminister som motiverar alla att försvara vår frihet. Jag vill prata med mina grannar, vänner, och släktingar hur vi gläds åt de ”invandrare” som räddat sjukhusvården, äldreomsorgen, transporterna och massor av vardagsservice. Sådant prat skulle vara nyttigt för Sveriges utveckling – läs BNP – och för försvarsviljan. Ledsna medborgare är inga starka soldater. Berömma istället för att fördöma! Det borde vara regeringens valspråk! Den generation som nu ska försvara oss behöver detta.
Bonnie Bernström
Tidigare ordförande för FPU, riksdagsledamot och ordförande för Liberala Kvinnor
