På onsdagen presenterade regeringen och Sverigedemokraterna ett stort reformprogram för arbetslöshetsförsäkringen. Fler ska omfattas, ersättningen ska baseras på inkomst och inte arbetade timmar – men ersättningen ska trappas ned snabbare.
Arbetsmarknadsminister Johan Pehrson (L) inledde presskonferensen med att betona att detta är den största reformen av a-kassan på 40 år. Det är svårt att mäta storleken på reformer, men detta betyder att regeringen menar att de reformer som genomfördes under 1990-talet och ledde fram till det som idag kallas aktivitetsersättning, är mindre omfattande. Ändå bygger det nya systemet på att denna princip finns kvar.
Tidöpartierna har enats om att rikta om a-kassan till att mer fokusera på inkomst, snarare än att räkna kvalificering och ersättning baserat på antalet arbetade timmar. Detta ska göra systemet enklare, menade både Johan Pehrson och Kristdemokraternas arbetsmarknadspolitiska talesperson Magnus Jacobsson.
– Jag minns själv hur tidskrävande det var att fylla i dessa ändlösa rapporter, sa Johan Pehrson bland annat.
– Fler arbetslösa ska kunna få rätt ersättning, i rätt tid, samtidigt som vi motverkar fusk och fel, sa Pehrson lite senare.
Det ska också göra att fler kommer att omfattas, som idag inte kvalificerar sig. Pehrson menade att a-kassan idag inte är anpassad till ”gig-ekonomin” och gör det svårt för den som har flera arbetsgivare.
Regeringen räknar med att omkring 35 000 personer som idag inte omfattas av arbetslöshetsförsäkringen, ska kunna göra det med de nya reglerna som regeringen ska lägga fram, berättade Jacobsson.
Finansminister Elisabeth Svantesson (M), som också medverkade vid presskonferensen, framhöll som svar på frågor att reformen ändå beräknas bli neutral för staten. Det beror på att även om fler kommer att omfattas av försäkringen, så ska ersättningen trappas ned i flera och tydligare steg.
– Vi har en plan för att ta oss igenom det svåra ekonomiska läget, sa Svantesson vidare.
Planen hon refererade kort, handlade om att bekämpa inflationen, förstärka arbetslinjen och att genomföra strukturreformer. Denna reform av arbetslöshetsförsäkringen kan ses som en del av både att stärka arbetslinjen och en form av strukturreform för arbetsmarknaden, där Sverige har låg rörlighet generellt.
Att trappa ned ersättningen är den del av reformen som säkerligen kommer att leda till mest kritik.
Arbetsmarknadsminister Pehrson beskrev inledningsvis att ersättningen i aktivitetsgarantin kunde vara 22 000 och att detta var ”för högt”. Han preciserade senare att problemet framför allt var dels att den ersättningen kunde utgå under mycket lång tid, ”flera år”, och dels att skillnaden mot vad många får i a-kassa var för liten.
Istället presenterades ett system där taket höjs något för a-kassan inledningsvis, motsvarande 800 kronor mer i plånboken. Den högsta ersättningen ska gälla i maximalt 100 dagar. Därefter sänks den med fem procentenheter per 100 dagar av arbetslöshet. (Notera att i en tidigare version av artikeln stod det felaktigt att ersättningen låg på den högsta nivån i 200 dagar. Red. anm.)
Efter 300 dagar går den arbetslöse också formellt från a-kassa till aktivitetsersättning.
Detta innebär att a-kassan får större fokus på att vara en omställningsförsäkring, menade Sverigedemokraternas Magnus Persson, som också är ordförande för arbetsmarknadsutskottet i riksdagen.
Inkomstbortfallsprincipen förstärks, menade Persson (SD), men eftersom a-kassan utvidgas så omfattas även den med svag förankring på arbetsmarknaden.
Ulf Schyldt
