Nato – vad händer nu?

Ungerns parlament har röstat. Är Sverige nu alltså med i Nato? 

Svaret är fortfarande ”inom kort”, men nu är det en formsak. Det är en process som i och för sig kan gå fort eller långsamt, men ingen väntar sig några särskilt utdragna förseningar av den typ som både Ungern och Turkiet ägnat sig åt.

Det mesta av anpassningen har redan genomförts, både militärt och konstitutionellt. Sveriges riksdag har redan för snart ett år sedan beslutat om att bifalla propositionen ”Sveriges medlemskap i Nato” (2022/23:74). 

Ungerns beslut skickas till Washington
Efter beslutet ska en kopia av det deponeras i Washington, så som de tidigare medlemsländerna redan gjort. Det är fråga om ett protokollsutdrag som visar beslutet, som dessutom ska promulgeras i vedertagen ordning för landet. Vilket betyder att det ska undertecknas av Ungerns president och därefter skickas med diplomatpost. Det kan ta några dagar. 

Sverige får formell inbjudan
När det är gjort uppfyller Sverige formellt kravet för att bli medlemmar. Vi är godkända. Då skickar Nato:s generalsekreterare en formell inbjudan till Sverige. En sådan inbjudan kan expedieras snabbt. Den ska sen undertecknas av Sverige och också deponeras i Washington DC.

I och med det är Sverige medlemmar. Det betyder att det vi just nu befinner oss i lite av en gråzon, formellt sett. Samtliga länder har röstat för – och det är det viktiga i den formella anslutningsprocessen – men ratificering av Ungers beslut har ännu inte skett, 27/2. Och efter det ska den formella inbjudan utväxlas. 

När allt det är klart, betyder det att skyldigheten för alla andra länder att komma till Sveriges hjälp respektive för Sverige att komma till andra medlemsländers hjälp inträder, om Nato-stadgans §5 åberopas. 

Det är skilt från att anslutningen kan uppmärksammas på Natos toppmöte, som i år hålls i Washington DC i juli. Det tillfället är första gången Sverige kommer att delta på ett Nato-toppmöte som medlemmar. 

Skicka deltagare till Nato:s staber och samarbetsorgan
Den dagen Sverige blir medlemmar har vi också rätt, och skyldighet, att delta i Natos planeringsverksamhet och olika organ. Det betyder att det fåtal officerare Sverige har idag i en mindre delegation kommer att utökas kraftigt. 

Det fungerar på ungefär samma sätt som när Sverige gick med i EU. Det finns en lång rad uppdrag och befattningar att besätta. Just nu förbereds säkert namnlistor för beslut, så fort dessa kan träda i kraft. 

De flesta av dessa är kommenderingar som görs av försvarsmakten själva. I en del fall, om det gäller lite högre poster, kan regeringen fatta expeditionära beslut om dem, på motsvarande sätt som görs med försvarsattachéer på svenska ambassader i andra länder. 

Sverige blir fullständigt inlemmat i Natos planering
När Sverige blir medlemmar så betyder det både att Nato får tillgång till militära förband och förmågor från Sverige, och att försvarsalliansen måste planera för att kunna bidra till försvaret av Sverige, om det skulle bli nödvändigt. 

Den analysen har förstås påbörjats, senast när Sverige formellt ansökte om medlemskap. Men det svenska försvaret är också inne i en period av uppbyggnad och förändring. 

I samband med Folk och försvars årliga rikskonferens i Sälen, stod det klart att ett av Sveriges bidrag kommer att vara en bataljon från P7 i Skåne som halvårsvis kommer att vara baserad i Lettland. 

Det finns ingen riktig slutpunkt för detta. Det är en pågående process, där styrkebidrag och planering kan göras om och anpassas efter rådande förhållanden. Men den är också bland det mest konkreta och påtagliga effekterna av ett Nato-medlemskap. 

Det på sistone så omtalade DCA-avtalet (som NU skrev om i nummer två av månadsmagasinet) kan bli en del av detta, till exempel mest troligt genom att en eller flera svenska flygbaser anpassas för att kunna ta emot och serva amerikanska flygplan av typen F-35, en modell som finns i alla våra nordiska grannländers flygvapen. 

Ulf Schyldt

Dela med andra
redaktionen
redaktionen