ANALYS. På lördagen drog Liberalernas kommunala riksmöte igång i Karlstad. Deltagarna kunde äta frukost till nyheten att partiet i Novus första opinionsmätning inför EU-valet befinner sig under spärren, med prognosen 3,3 procent av rösterna. Men är det dåliga nyheter? Är det rent av en god nyhet?
Hur nyheten tolkas beror förstås på grundinställningen och vilka förväntningar man har. Problemet här kan vara att liberalpartisterna ibland intalat sig själva att deras högre röstetal i EU-valen beror på partiets Europavänliga politik och inte på det låga valdeltagandet.
I det föregående EU-valet, 2019, var valdeltagandet 55 procent. 2014 var det 51 procent. Det betyder att ett parti vars väljarandel röstar i högre utsträckning får högre resultat utan att vinna en enda ny röst. I riksdagsvalet 2014, där Folkpartiet fick 5,4 procent av rösterna innebar det lite drygt 337 000 röster. Ungefär samma röstetal i EU-parlamentsvalet samma år, 368 000, innebar hela 9,9 procent av de avgivna rösterna.
När Novus väljarbarometer anger att prognosen för Liberalernas valresultat ligger på 3,3 procent är det i grunden ingen dålig nyhet. Det enda det antyder är att partiet inte lägre automatiskt kan räkna med att varje sympatisör i de allmänna valen ska vara ”dubbelt värd” i EU-val. Men den effekten syntes redan i valet 2019.
Då fick nämligen Liberalerna cirka 171 000 röster, mot cirka 355 000 i riksdagsvalet 2018. En tydlig halvering av antalet röster. Partiet segade sig över spärren med 4,13 procent av de avgivna rösterna.
Därtill ska läggas att Novus anger att osäkerheten ännu är mycket hög:
– Av de som tänker rösta i EU-valet vet 33 % inte vilket parti de kommer att rösta på. Vi kommer se stora förändringar under perioden fram till EU-valet, men det är också en påminnelse om hur lite närvaro EU har i svensk mediebevakning, skriver Novus Torbjörn Sjöström i en kommentar till mätningen.
Givet utslaget i Novus undersökning behöver Liberalerna under en intensiv kampanj skrapa ihop i storleksordningen 30 000 röster, för att ta sig över spärren. Kanske 50 000 för att ha marginal. Det finns betydligt fler EU-vänliga väljare än så, som ännu inte bestämt sig för vilket parti de ska rösta på.
I detta perspektiv är resultatet 3,3 procent rent av ett ganska bra besked, om det håller. Det betyder att L ligger på samma nivå som i samma instituts väljarbarometer för februari, då det var de inrikespolitiska partisympatierna som mättes. 3,3 procent i båda. Men den som minns att valresultatet 2019 innebar en halvering av antalet väljare jämfört med 2018 och inser att det kunde varit värre, bör här alltså snarast dra en suck av lättnad.
Viktigaste frågorna
I samma mätning har Novus också frågat väljarna vilka frågor de rangordnar som viktigast i valet. Den listan skiljer sig föga från de frågor som brukar rankas högt i inrikespolitiken:
- Invandring/integration
- Klimatet
- Energipolitik
- Försvaret
- Lag och ordning
- Miljö
- Sjukvård
- Utrikespolitik
- Skola och utbildning
- Jämställdhet
Frågan om att inför Euron som valuta kommer längre ned bland väljarnas prioriterade frågor, men den är en tung profilfråga för Liberalerna. Det ska knappast tolkas som en signal att tona ned den åsikten, när det är en av få frågor som får partiet att stå ut från mängden.
Det kan vara så att det blir kostsamt för den liberalpartistiska självbilden att acceptera denna första mätning får EU-valåret, men det kan vara positivt med en tillnyktring. Partiets starkt positiva inställning till EU är en del av dess profil, men det ger ingenting gratis.
Att dra ihop 50 000 röster på tre månader är fullt görbart. Och ju fler partimedlemmar som redan nu inser att de måste ut och kämpa för dem, för att partiet inte kan segla in i EU-parlamentet med automatik, desto bättre.
Ulf Schyldt