I dagarna kom hennes första bok ut, ”Duktiga flickors revansch” (Forum förlag).
– Det är en politisk bok med personliga inslag men ingen självbiografi och ingen partipolitisk bok, säger Birgitta Ohlsson, riksdagsledamot och utrikespolitisk talesperson (L).
Förläggaren Anders Sjökvist kontaktade hennes redan för tio år sedan. Då blev det aldrig någon bok. Livet kom emellan. Birgitta Ohlsson blev minister och tvåbarnsmamma. Tid till ett tidskrävande bokprojekt gick inte att finna. Men i september 2014 förändrades allt. Alliansen förlorade makten och plötsligt fanns all den tid som inte hade funnits. Tanken på boken väcktes åter till liv men nu i en annan form.
För tio år sedan var Birgitta Ohlsson övertygad, det var en roman hon skulle skriva. En roman i Hanne-Vibeke Holsts stil. Nu tio år senare växte en ny bok fram. En hyllningsbok till alla duktiga flickor. En stridsskrift mot alla som vill hålla den duktiga flickan tillbaka som hon själv skriver i bokens förord.
– Det var tänkt att manuset skulle ha lämnats in i slutet av 2015. Om jag gjort det hade det blivit en helt annan bok. Mycket har hänt i mitt liv sedan dess.
– Det var nyttigt att skriva boken. Skrivandet fick mig att reflektera över livet, politiken, ledarskap och vilka sammanhang som jag vill befinna mig i.
Var det självklart att skriva om det som du gjorde?
– Jag har länge tänkt på den duktiga flickan och den negativa syn som finns på henne. Runt millennieskiftet kom en rad debattböcker som problematiserade ”den duktiga flickan” och ”prestationsprinsessorna” som man valde att kalla dem. De duktiga flickorna började ses som ett problem.
– Duktighet gick från att vara bra till att vara dåligt. Tidigare hade duktighet framhållits som en god egenskap nu började den problematiseras. Att vilja något och att vara ambitiös blev plötsligt lite fult. Redan då retade jag mig på hur den duktiga flickan beskrevs, att hon sågs som ett problem i stället för en tillgång, men jag kände mig inte tillräckligt mogen för att skriva och ge mig in i debatten.
Birgitta Ohlsson berättar att hon själv alltid varit en duktig flicka.
– I skolan var jag en typisk kuddflicka. Den tysta, timida och duktiga flickan som läraren placerar mellan de bråkiga pojkarna för att hon ska hjälpa till att hålla ordning på dem.
– Min ilska föddes där i klassrummet i småskolan. Jag såg tidigt mönster och strukturer. Hur de snälla flickorna hamnade i skymundan. Men jag förblev, tyst, timid och blyg.
– Få som kände mig då trodde nog att jag en dag skulle bli en offentlig person. När jag träffar gamla skolkamrater erkänner de att de är förvånade över att just jag blev politiker och minister. Jag var helt enkelt ingen speciellt spännande person utan mer av en tyst panelhöna.
Men så kom vändpunkten. Från att valt tysnaden ville hon plötsligt höja sitt stridsrop. Det var när en lärare som hon såg upp till beskrivit hennes uppsats som en ”pinsam feministisk pamflett”. Orden sved. Den duktiga, timida och tysta flickan fick nog och den talförda feministen vaknade till liv.
– Jag strök orden tyst, timid och blyg som epitet men en duktig flicka förblev jag.
Med boken vill Birgitta Ohlsson avliva myterna om de duktiga flickorna. Några av dem har hon själv trott på, erkänner hon, som den om att duktiga flickor oftare skulle ha ätstörningar än andra.
– Jag har själv trott att det finns en stark korrelation mellan ätstörningar och högpresterande flickor. Men det sambandet finns inte.
– En annan myt som inte alls är sann är den att de duktiga flickorna skulle vara mer psykiskt sköra. Tvärtom. De är ofta starka.
– En tredje är att flumskolan gynnar de duktiga flickorna. Det har funnits en diskussion, även i Liberalerna, om att de duktiga flickorna får högre betyg i den svenska skolan för att de klarar av att hantera flumskolan bättre än pojkarna. Men det stämmer inte. I alla kulturer, oavsett skolsystem får flickorna högre betyg.
– På senare år har det kommit en hel del forskning om de duktiga flickorna. Forskning som inte har fått särskilt stor medial uppmärksamhet men där alla forskare säger samma sak: Sluta klaga på de duktiga flickorna.
– Vi måste sluta nedvärdera de duktiga flickorna. I stället ska vi ge dem självkänsla och självförtroende och berömma dem för deras duktighet.
I boken ger hon en rad handfasta råd till den duktiga flickan. Råd för att de duktiga flickorna inte ska riskera att reduceras till självutplånande hjälpgummor åt andra som hon kallar det i boken. Råden handlar om sådant som att den duktiga flickan bör välja sin partner med omsorg, kräva meritokrati, inte curla män, inte känna skuld, avslöja småpåvarna och att våga säga ja till makt
– Ingrid Bergman sade ”jag kräver ingenting, men jag vill ha allt”. Det är mitt motto. Min feminism är en jag-vill–ha-allt-feminism. Den handlar om att som kvinna kunna få allt. Att kvinnor ska kunna kräva allt som män tar för givet. Att inte låta någon stå i vägen för dina drömmar. Att flit, strävsamhet och förväntningar alltid ska löna sig.
Ylva Westlund
