Som många av oss börjar jag dagen med att slå på telefonen och läsa igenom nyhetsflödet. I grunden är jag optimist, men rubrikerna som möter mig snart sagt varje dag gör mig ganska ofta lite mindre hoppfull. Huvudnyheterna om gängmord, klimatkrisens effekter, kriget i Ukraina, ett hårdnande politiskt klimat runt om i världen och det som jag följer allra mest noggrant; kriget i Gaza och spänningarna i mellanöstern, beskriver en verklighet där många människors livsdrömmar förstörs.
Men dessa utmaningar till trots är det viktigt att då och då påminna sig om att allt faktiskt inte går åt fel håll. Den tanken slog mig med full kraft när jag på familjesemestern förra veckan vaknade upp på nattåget mellan Serbien och Montenegro. Jag tittade ut över ett bedårande montenegrinskt landskap och tänkte tillbaka på kvällen när jag fyllde 20 år då jag med fasa följde det folkmord i Srebrenicia som världssamfundet inte klarade att stoppa.
Jag tänkte på ett 90-tal i Sverige som präglades av alla de tiotusentals flyktingarna som fick en fristad hos oss och som nu är en del av det svenska samhället. Jag mindes hopplösheten och tron att kriget inte skulle kunna ta slut. Men när jag tidigt på morgonen njöt av bergsmassiven utanför tågfönstret konstaterade jag; kriget tog slut. Hade någon på min 20-årsdag sagt att jag skulle uppleva ett fredligt Balkan och att jag och min framtida familj skulle ta ett mycket gammalt nattåg från Belgrad till Kotor i Montenegro och senare åka med bil vidare till Dubrovnik, hade jag nog trott att denna person var en obotlig optimist, på gränsen till förvirrad.
Visst finns det spänningar kvar på Balkan och mellan de länder som utgjorde forna Jugoslavien. Men dödandet tog slut, människor fick chansen att bygga sig en ny framtid. Det är en trösterik tanke i en värld präglad av konflikter och utmaningar. Människor har klarat att skapa fred förr. I Balkans fall går det inte att underskatta EU:s betydelse för det relativt positiva utfallet. Dels EU:s roll som fredsmäklare under Carl Bildts ledning och kanske i ännu högre grad som en morot för förändring i de krigsdrabbade länderna. Kroatien och Slovenien är i dag EU-medlemmar och de andra länderna vidtar reformer för att fullt ut kunna bli en del av det europeiska samarbetet.
Vad som stannade i huvudet den där morgonen på tåget var att oavsett de dystra rubrikerna så finns det saker som kan gå åt rätt håll. Tillsammans kan vi människor möta utmaningar och faktiskt skapa en bättre framtid. I morgon bitti när jag slår på telefonen ska jag hålla fast vid den känslan.
Erik Ullenhag
Är Sveriges ambassadör i Israel. Han har tidigare varit bland annat partisekreterare för dåvarande Folkpartiet, integrationsminister och gruppledare för Liberalerna i riksdagen.
