Det var i mitten av januari som Moderaternas partiledare Anna Kinberg Batra helt plötsligt och oväntat gick ut och ville att Alliansen redan nu skulle lägga ett gemensamt budgetförslag samtidigt som hon öppnade dörren för samarbete med Sverigedemokraterna. Kollegerna i Alliansen blev lika tagna på sängen som alla andra och inte särskilt attraherade av budskapet.
Sedan dess har det bara gått rakt utför för de Nya Moderaterna. I varenda opinionsundersökning sedan den ödesdigra dagen har Moderaterna backat och backat och är nu nere på rekordlåga 16,6 procent (Demoskop 9 mars). Så låga siffror har partiet inte haft sedan moderatledaren Bo Lundgrens dagar.
Att ett parti tappar närmare 8 procentenheter på bara två månader är i det närmaste unikt i svensk politik. Till det ska läggas att Moderaterna inte längre är det nästa största partiet utan man har blivit förbikåkt av Sverigedemokraterna som i Demoskopmätningen hade 18,2 procent. Så om Moderaternas strategi bakom helomvändningen i januari var att återta moderata väljare som sökt sig över till Sverigedemokraterna så kan man bara konstatera att strategin har gått käpprätt åt skogen. I stället har partiet förlorat en tredjedel av sina sympatisörer.
Men det är inte bara sympatisörer som Moderaterna har tappat. Man har också förlorat förtroende i flera tunga frågor. Ekonomi har till exempel alltid varit en paradgren för M, men i en DN/Ipsos-mätning för ett par veckor sedan har andelen som tycker att M är det parti som är bäst på detta område rasat från 40 procent i juni 2016 till 31 procent i dag. Likaså har man tappat stort när det gäller jobb och sysselsättning, men raset fortsätter även när det gäller skola, äldreomsorg, försvar och migration.
Allt detta sammantaget leder troligtvis till att varken partiledaren Anna Kinberg Batra eller partisekreteraren Tomas Tobé sover särskilt gott om nätterna. Och om de mot förmodan gör det, så är det ännu mer oroväckande. För frågan är hur man tänker vända situationen och få skutan på rätt köl igen. För öppningen mot Sverigedemokraterna har inte fallit i god jord, inte bland de egna och inte bland folk i allmänhet. Många moderater tycker också att partiet ägnar sig åt alltför många kortsiktiga utspel eller som Pehr Granfalk, kommunstyrelsens ordförande (M) i Solna utrycker det: ”Det är som en popcornmaskin”.
Det parti, förutom Sverigedemokraterna, som har tjänat mest på Moderaternas helomvändning ser ut att vara Centerpartiet som stadigt klättrar uppåt i opinionsmätningarna. I den tidigare nämnda Demoskopmätningen får Centern 12,1 procent och närmar sig nu Moderaterna med stormsteg. Det är inte illa för en partiledare som för några år sedan var lika uträknat som Anna Kinberg Batra är nu. Samtidigt ligger Liberalerna kvar på en nivå runt valresultatet på 5,4 procent.
Detta är något för den liberala partiledningen att fundera över. Vad gör Centerpartiet som inte Liberalerna gör? Varför lyfter det för det partiet men inte för L?
