Om ett valresultat är en framgång eller en motgång avgörs i första inte i betraktarens ögon utan av partisterna själva. Vid söndagskvällens valvaka var det endast Sverigedemokraterna som såg ledsna ut av sin tillbakagång medan Kristdemokraternas Ebba Busch jublade över att partiet gått tillbaka mycket mer än SD och, till skillnad från SD, även förlorat ett mandat. Ingenting är mer relativt än ett valresultat.
Liberalerna är inget undantag. 4,4 procent och ett mandat är inget höjdarresultat för ett parti som haft storhetsdagar med Marit Paulsen som vallokomotiv. Men jämfört med de opinionssiffror som förföljt partiet sedan riksdagsvalet så kan man åtminstone säga att Liberalerna drog en suck av lättnad.
För detta kan partiet framför allt tacka två län, Skåne och Stockholm. I Skåne nåddes ett resultat på 5,6 procent och i Stockholm 6,0. Även Uppsala når högre än valresultatet med 4,6 procent. Västra Götaland med 4,1 och Halland och Västmanland med 4,0 procent skulle också kunna bidra till att fyraprocentspärren nås men det är nog Skåne och Stockholm som får ta åt sig större delen av äran.
Det intrycket förstärks när vi tittar på hur bra eller dåligt det har gått i kommunerna. I flera kommuner når Liberalerna inte över 2,0 procent och för den kommunförening som planerar en studieresa är det till Stockholm eller Skåne man får styra kosan.
Bästa Liberalkommun är Danderyd med 10,9 procent men sedan finns det en dryg handfull strax under tio procent. Skånekommunerna Lomma (9,9), Landskrona (9,8), samt Lund och Vellinge (9,7), en siffra som delas med Stockholmskommunen Lidingö. Även Täby når 9,0 procent. Tre fjärdedelar av kommunerna i Stockholms län ligger över fyraprocentspärren.
När Bengt Westerberg i en valrörelse besökte en liten kommun i Norrland fick han frågan av en lokalreporter: Varför? Folkpartiet har ju så få väljare här.
– Här finns en enorm potential, svarade Bengt Westerberg.
Jan Fröman
