För ett par veckor sedan firade vi 60-årsdagen av Romfördraget. Det är värt att påminna oss om vad det europeiska samarbetet faktiskt har betytt för freden, välfärden, demokratin i Europa. Sex länder blev 28, murar har rivits, diktaturer har blivit demokratier. Trots ekonomisk kris är vi en mycket välmående kontinent.
Men, förra veckan lämnade britterna in sin formella skilsmässoansökan och därmed börjar nedräkningen. Om två år kommer britterna att gå ur EU. Detta blir en gigantisk utmaning för oss alla, både psykologiskt och praktiskt. Det är sorgligt att britterna lämnar oss samtidigt som också tusentals problem måste finna praktiska lösningar. Förutom Brexit har EU gamla kända utmaningar – oförmågan att hantera flyktingskrisen, den svaga ekonomiska återhämtningen, terrorism, aggressiva grannar, växande populism och egna medlemmar som vägrar att respektera ett antal grundläggande värderingar. Det är fullt rimligt att fråga sig vart EU är på väg och hur det framtida samarbetet ska se ut.
För att skapa debatt kring dessa frågor har kommissionen tagit fram en slags vitbok med tänkbara scenarier för framtiden. Mer eller mindre Europa? Ett EU i olika hastigheter? Vitboken kan man skapa en ”studiecirkel” kring runt om i medlemsländerna och redan har massor med möten ägt rum. Naturligtvis finns inga givna svar, men debatten bör hållas. Som Europavänner och liberaler behöver vi ta ledningen i denna diskussion.
Trots utmaningarna tycks Europa delvis ta sig samman nu efter en tid av ångest. Brexit, Ryssland, Trump med mera svetsar också samman de 27. Stödet för EU ökar i flera länder enligt opinionsundersökningar. Flera EU-fientliga kandidater har förkastats i val och det ordnas stora manifestationer ”För EU” på Europas gator. Vi enas kring gemensamma projekt som till exempel handel.
Det finns dock en risk att ett mer institutionaliserat EU i flera hastigheter växer fram. En viss flexibilitet har länge varit en del av samarbetet. Men ett mer formellt A- och B-lag i EU går stick i stäv med hela idén om ett enat Europa. Sverige riskerar då att hamna i B-laget eftersom vi inte är med i euron, är skeptiska till försvarssamarbete och inte deltar i den nyupprättade europeiska åklagarmyndigheten som ska hantera fusk med EU-medel. Ambitionen att tillhöra EU:s kärna försvann tyvärr med Alliansregeringen.
Vi liberaler har en starkt EU-positiv tradition i Sverige, vi är inte okritiska, men har alltid förslag på vad som kan förbättras. Debatten är i full gång och här måste vi ta plats och argumentera för ett starkt, demokratiskt EU som gör rätt saker och står upp för centrala värden. Ett EU där Sverige spelar en central roll.
Cecilia Malmström
