LO:s ordförande Karl-Petter Thorwaldsson krävde i sitt tal på 1:a maj att regeringen ska satsa 70 miljarder kronor på välfärden eftersom det enligt honom nu går så bra för Sverige. ”Nu duger inget duttande i marginalen”, sade han.
Men att dutta i marginalen var precis vad statsminister Stefan Löfven gjorde i sitt tal senare samma dag. Han utlovade en miljard till vården, alltså väsentligt mycket mindre än vad LO kräver.
Och strax därefter trummade Socialdemokraterna ut på sin hemsida att ”Regeringen tar tag i vårdköerna”.
Men vad nu då? När den rödgröna regeringen tillträdde som var något av dess första åtgärder att skrota den borgerliga kömiljarden som fördelades till de landsting som var bäst på att kapa sina köer och väntetider för planerade behandlingar och operationer. Det var pengar som verkligen gjorde nytta och sedan kömiljarden försvann har vårdköerna återigen börjat växa ute i landsting och regioner samtidigt som förtroendet för sjukvården nu dalar. Färre svenskar upplever också att de har tillgång till den vård som de behöver enligt myndigheten Vårdanalys och svenska patienter är mindre nöjda med tillgängligheten än i andra jämförbara länder.
Stefan Löfven kallar sin nya satsning ”patientmiljard”. Han säger sig vilja att använda den till främst två saker, dels förbättra vårdgarantin inom primärvården, dels till att upprätta så kallade patientkontrakt. I det första fallet vill han att garantitiden att få träffa en läkare, som i dag är sju dagar, kortas. Hur mycket vill han inte säga, det ska en sittande utredning tala om. För det andra ska patienter med många olika vårdkontakter få hjälp att samordna sin vård.
Det låter ju jättefint. Men betänk då att Alliansens kömiljard enbart gick till att korta köerna, medan Löfvens patientmiljard ska gå till väsenligt mycket mer. Det betyder ju i praktiken att det blir mindre pengar just för att korta köerna.
Mer pengar måste alltså till liksom fler åtgärder. Liberalerna har exempelvis föreslagit att man ska återinföra vårdbiträden som kan utföra enklare arbetsuppgifter inom sjukvården. De kan avlasta undersköterskorna som i sin tur kan avlasta sjuksköterskorna. På så sätt används sjukvårdens kompetens på ett mer effektivt sätt.
Det skulle också vara bra om Stefan Löfven insåg att köerna kommer att växa betydligt mycket mer om han och hans kamrater inom Miljöpartiet och Vänsterpartiet fattar beslut om att stoppa de privata och ofta väl fungerande alternativen inom vården. Dessa kommer inte att kunna ersätta över en natt. Värnar man om patienten borde man värna om de privata alternativen också.
Mot den bakgrunden känns dagens S-märkta patientmiljard lite som en droppe i havet. Den är inte ny, Alliansens alla partier ligger här långt före, och den kommer inte att rädda sjukvården. Men det var ju i alla fall tur att Socialdemokraterna skrotade den borgerliga kömiljarden för annars hade man ju inte haft något alls att komma med nu.
