Då och då möts jag av påståendet att den regering jag hade förtroendet att sitta i hade fel när vi stod upp för en medmänsklig flyktingpolitik. Den tydligaste symbolen för detta har blivit Fredrik Reinfeldts ”Öppna era hjärtan”-tal. Bilden som vissa ger är att det är på grund av det talet som så många sökte sig till Sverige.
Bakgrunden till talet var att vi inför budgetförhandlingarna på Harpsund 2014 hade fått en ny prognos som sa att det skulle komma 80 000 asylsökande till Sverige på ett år, lika många som under toppåret vid Balkankriget. Reinfeldt talade därför om att vi behövde förbereda oss för de kostnader och spänningar som det skulle innebära. Han vädjade därför till svenska folket att öppna sina hjärtan och minnas varför människor tvingas på flykt. När talet hölls handlade kritiken inte om att det var för humant utan om att det var fel att lyfta upp kostnaderna. Själv tyckte jag det var helt rätt att vi även i en valrörelse talade om att ett värdigt flyktingmottagande kortsiktigt skulle kräva stora resurser.
Verkligheten blev dock dubbelt så utmanande som prognoserna – 2015 var antalet asylsökande över 160 000. Därför genomförde vi, jag satt själv med i förhandlingarna, åtgärder som gjorde att vår politik blev mer lik andra europeiska länder. Men visar inte det faktum att vi kom överens om en ny politik över blockgränserna att jag och andra tidigare haft fel? Jag tycker inte det. Hade antalet asylsökande stannat på nivån för Balkankriget hade vi inte behövt skärpa politiken. I sammanhanget kan det vara viktigt att påminna om att flyktingarna från Balkan lyckats väldigt bra i Sverige. Jag är dessutom stolt över att vi hjälpte så många även om jag landade i att vi behövde förändra politiken när 10 000 människor sökte till Sverige på en vecka.
Visst finns det när jag tittar i backspegeln fel vi gjorde i alliansregeringen – även på integrationsområdet. Vi borde sänkt trösklarna in på arbetsmarknaden, vi borde gjort mer för att bekämpa utanförskapet och öka tryggheten i de mest utsatta stadsdelarna, vi var naiva när det gällde lotsarna i etableringssystemet och vi borde gjort ännu mer för att bekämpa hederskulturen. Men nej, jag kan inte tycka det var fel att vi stod upp för medmänskligheten. Våra barn och barnbarn kommer nog inte att kritisera att Sverige hjälpte för många utan ställa frågan varför vi misslyckades på EU-nivå att se till att andra länder hjälpte fler.
Erik Ullenhag
