Jag sitter i salen i Stockholms landstingsfullmäktige och lyssnar på hur en av Sverigedemokraternas ledamöter talar för sin motion om samvetsfrihet i abortvården. Argumentationen är försåtlig; Sverigedemokraterna vill inte alls begränsa aborträtten säger hon, utan motionens syfte är enbart att vi ska kunna rekrytera fler barnmorskor.
Jag lyssnar och tänker att det blåser kalla vindar. Abortfientliga vindar. Att abortmotståndare över hela världen vädrar morgonluft och försöker ta ifrån oss kvinnor rätten att bestämma över våra egna kroppar. Jag tänker på hur abortmotståndet här i Sverige fram till för några år sedan var en västanfläkt i ett internationellt perspektiv men hur det nu växer allt mer även här i Sverige.
Jag känner hur min ilska stiger. För hon står där i talarstolen och ljuger. Sanningen är att en röst på Sverigedemokraterna är en röst för att kraftigt inskränka den svenska aborträtten. Under den nyligen avslutade motionstiden i riksdagen lade Sverigedemokratiska ledamöter exempelvis en motion om att sänka gränsen för den fria aborträtten från vecka 18 till vecka 12 och en motion om att sänka gränsen för sena aborter till vecka 19. De lade också en motion som bland annat yrkar på att Sverige i utrikespolitiken ska sluta tala om aborträtten som en mänsklig rättighet. De lade även, så klart, en motion om samvetsfrihet i abortvården.
De abortfientliga vindarna blåser allt kallare och samvetsfrihet för vårdpersonal är abortmotståndarnas nya favoritstrategi. Vi har nyligen haft uppmärksammade rättsfall där en av världens mäktigaste lobbyorganisationer har engagerat sig för att försöka urgröpa aborträtten i Sverige, just genom att driva frågan om införande av samvetsfrihet för vårdpersonal. Rätt till vård på lika villkor är en grundläggande princip i svensk hälso- och sjukvård. Lagstiftningen slår tydligt fast att vården ska utgå ifrån patientens behov, inte vårdpersonalens. Att få arbeta som barnmorska är ingen mänsklig rättighet, men det är rätten till vård och hälsa.
Jag suckar lite och tänker att kampen för svenska kvinnors rätt till lagliga och säkra aborter egentligen är en kamp som jag inte vill ta. Det är en kamp som jag vill redan ska vara vunnen. Svenska kvinnor har haft rätt till fri abort i över 40 år. Vi ska vara stolta över att ha en av världens bästa abortlagstiftningar som har ett mycket brett stöd. Är det då inte att ge abortmotståndarna för mycket uppmärksamhet att ”ta debatten”? Men när ett parti som vill nedmontera aborträtten har blivit Sveriges näst största, och har tagit plats i alla landets landstingsfullmäktige, så går det inte längre att hoppas att det går att tiga ihjäl debatten. Kampen för jämställdhet är som att cykla uppför ett brant berg, så fort man stannar för att vila så börjar man genast glida bakåt.
Jag lyssnar på Sverigedemokraternas ledamots försåtliga angrepp på aborträtten och känner hur min ilska blandas med beslutsamhet. Vi liberaler måste stå upp för kvinnors rätt till deras egna kroppar. Vi måste ta kampen mot Sverigedemokraternas kvinnofientliga politik. Jag tänker att frihet måste försvaras. Sedan går jag upp i talarstolen.
Cecilia Elving
