Demokratin fick aldrig riktigt någon chans. Tron på auktoritära ledares styrka har inte försvunnit. Men oppositionen när hoppet om att kunna bygga demokrati underifrån, rapporterar Morgan Olofsson från Moskva.
Det är morgonen efter det ryska presidentvalet. Jag ger mig ut på en löprunda för att försöka vakna upp och skaka av mig olustkänslorna från gårdagen. De fåniga bråken på TV med påhopp på dem som visade missnöje. De konstgjort glada liverapporterna med arbetarna som ännu i natten bygger bron från Ryssland till det olagligt ockuperade Krim. Allra mest dock lunchen med vännerna efter att de hade röstat. Deras uppgivenhet. De skulle vilja emigrera, men tror sig inte bli insläppta någonstans. Värst är att de tror att de snart kanske inte ens blir utsläppta.
– Det auktoritära politiska systemet vi lever i kommer nu att bli ännu hårdare. Valet är ett historiskt vägskäl som avgör framtiden, sa den liberala presidentkandidaten Grigorij Javlinskij när jag träffade honom dagarna för valet.
Nu är valet över och jag springer vidare genom Gorkijparken och längs Moskvafloden med tankarna på vad det var som hände. Jag springer under Krimbron, som den bro heter som leder Ringlinjen över Moskvafloden. Här utanför en del av Tretjakovgalleriet möter mig stenstoderna från den svunna tiden av förtryck. Där står statyer över Lenin och Dzerzjinkskij, grundaren av KGB:s föregångare, där står hyllningar till Sovjetunionen och där står Brezjnev.
Ställ statyerna mot valnatten färgsprakande fest nära Röda torget. Det kan tyckas vara en enorm utveckling. Men det som firades var annekteringen av Krim och ett val som var avgjort på förhand.
– Vi har inte frigjort oss från tron på Lillefar, på tsaren som den enda som kan styra Ryssland, säger Alexander Telman som jag mötte på oppositionskandidaten Ksenia Sobtjaks valmöte.
Det är därför vi måste se den Putin som klev ut på scenen på valnatten som ännu en i raden av ryska statyer eller snarare monument. I stället för ett stycke marmor som formats, är det en bild som skapats. Bilden är noga utmejslad där Putin drar runt i Ryssland med bar överkropp, som jagar björn och flyger stridsflygplan.
Att bygga monumentet Putin har tagit längre tid än att mejsla fram Brezjnev ur marmorstycket. Inte ens 18 år är tillräckligt verkar det.
Gårdagens siffror var viktiga små tillägg till monumentet Putin: 75 procent av rösterna och 67 procents valdeltagande. Men det var några siffror som är mer talande för landet Ryssland. Snudd på 95 procent av rösterna gick till Putin, kommunisternas kandidat och högerextremisten Zjirinovskij. Därefter kom en någorlunda liberal kandidat och liberala Jablokos kandidat Grigorij Javlinskij. Tillsammans fick de knappt 2,5 procent av rösterna.
– Vi var med i valet för att lyfta frågan om ekonomin, om att vi måste göra något för de 30 miljoner ryssar som lever i fattigdom. Det här valet är en av få gånger då vi alls kan göra oss hörda. Sen kommer tystnaden igen, sa Grigorij Javlinskij.
Det låter ju hopplöst. Leninstatyer och Putinsegrar. Men visst finns det hopp. Ett hopp möter jag på det fantastiska varuhuset Gum vid Röda torget.
– Vi måste bygga demokratin underifrån. Ryssland har bara försökt att bygga den uppifrån och det har inte gått, säger Natalja Sjavsjukova som var en dem som lyckades i Moskvas lokalval nyligen.
Det kommer att ta tid. Frågan är om det räcker med de sex år som nu återstår till nästa ryska presidentval. Då ska det avgöras vem som ska ta över efter Putin. Och givetvis var monumentet över honom ska resas. Det finns gott om plats bredvid Brezjnev och Lenin i parken för avdankade auktoritära och totalitära ledare. o
