Ett nytt riksdagsår har inletts och Ulf Kristersson har kommit med en ny regeringsförklaring. Det blev lite omstuvande bland de moderata statsråden, som väntat. Det som var desto mindre väntat var att Liberalernas partiledare och arbetsmarknadsminister Johan Pehrson byter plats med utbildningsminister Mats Persson.
Det har i dessa dagar varit populärt att tycka att ministrar saknar kompetens om sitt sakområde, men ministrar måste också kunna det politiska spelet för att få någonting gjort. Vi kan och bör inte ha ett gäng experter som chefer över departementen. En minister måste också kunna nå ut till väljare och medborgare för att skapa förståelse och förankring för den politik som drivs. Det gäller inte bara för att vinna val, utan också för att skapa legitimitet åt den linje som regeringen slagit fast.
Liberalerna har all anledning att vara oroliga för vissa av sina departement, att man inte nått ut bättre. Ett byte av portföljer för två liberala ministrar kan därför vara bra och precis det Liberalerna behöver, men det gäller att partiet tar vara på förändringen. Det är bra att göra förändringar när allt inte känns helt rätt och opinionsmätningarna är just nu inte till Liberalernas fördel. En större omstuvning bland de liberala ministrarna än att två byter departement, hade i det avseendet egentligen inte varit så chockerande.
Johan Pehrson har varit ute mycket i skolfrågor, som sig bör som partiledare för Sveriges skolparti. Det är kanske då helt naturligt att han går in i utbildningsdepartementet, även om han inte har varit en utpräglad skolpolitiker. Det viktigaste för Liberalerna är att de inte tappar skolfrågan och det har varit lite bakvänt att partiledaren haft ett helt annat departement.
Mats Persson är kompetent och har lyft viktiga frågor på utbildningsområdet, men han har ändå varit tämligen anonym jämfört med skolminister Lotta Edholm. Kanske kommer han att göra sig bättre med en ny portfölj. Nu får han visa vad han går för i arbetsmarknadsdepartementet och det kan bli ett lyft. Det krävs dock hårt arbete och han måste snabbt lära sig att formulera på kort tid varför liberalerna behövs i arbetsmarknadsdepartementet.
Pressen är såklart större på partiledare Johan Pehrson i utbildningsdepartementet och att han ska ge Liberalerna det lyft som de behöver. Bytet visar att partiet vill ge mer tyngd till utbildningsfrågorna, men det gäller också att man skapar ny och bra politik. Det behövs mer än bara skärmförbud för att lyfta i opinionen. Visst är det klatschigt med ”från skärm till pärm”, men skolans alla problem står inte och faller med skärmarna.
