Adina Martin avslutade nyligen sin masterutbildning i global utveckling på Köpenhamns universitet. Hennes avhandling handlade om skräpplockares vardag och socioekonomiska förhållanden. Med hjälp av Bertil Ohlin-fonden reste hon till Kenyas huvudstad Nairobi.
Chris mamma var en begåvad sångerska som sjöng i den lokala kyrkokören. Det var hon som inspirerade Chris att satsa på en karriär inom musik när han blev äldre. På söndagarna när Chris var liten lärde hon honom att sjunga i stämmor och spela ackord på piano.
Chris mamma var också en skicklig, självlärd virkare. Hon bodde i slummen runt den ökända Dandora-soptippen, Östafrikas största, och som tidvis ensamförsörjare av fyra barn virkade hon kläder åt dem. Hon såg till att de alla gick i skolan och ingöt i dem att allt är möjligt om man tror på sig själv. Hon var en kärleksfull mamma som köpte små presenter till Chris och hans syskon även när hon inte hade råd med något till sig själv.
Hon föddes i Kisumu och träffade Chris pappa i gymnasiet. Hennes föräldrar var emot deras kärlek, så de rymde till Nairobi. Chris pappa hade ofta tillfälliga jobb som byggnadsarbetare, vilket gjorde att Chris mamma efterhand vände sig till soptippen för att försörja familjen.
Dandora-soptippen, liksom de inofficiella, mindre soptipparna i Kenyas huvudstad Nairobi, styrs av kriminella gäng. Sopkartellerna kontrollerar ekosystemen av lastbilar, skräpplockare och köpare av återvinningsmaterial. De kontrollerar vem som får komma in på och lämna området, inklusive rättsväsendet och representanter från Nairobi City Council.
Längst ner i näringskedjan finns skräpplockarna, som rotar runt i de över tretton hektaren av sopberg jämte grävmaskiner utan någon skyddsutrustning. Skräpplockarna är män, kvinnor och barn, som ofta är där från morgon till kväll sju dagar i veckan. Fysiskt, verbalt och sexuellt våld är inte ovanligt. Till råga på allt är skräpplockarna ohyggligt stigmatiserade av resten av samhället och förknippas med stöld, missbruk, dålig hygien och psykisk sjukdom.
Materialen som plockas (plast, glas, metall, med mera) köps vanligtvis av skrothandlare under exploativa förhållanden där plockarna knappt tjänar nog för att överleva. Materialen hamnar ofta i slutändan hos väl ansedda återvinningsföretag och marknadsförs sedan som hållbara förpackningar av världsledande livemedelsföretag.
Soptippen är på många sätt en miljökatastrof, som ibland självantänder och ständigt avger skadliga ångor. Den förgiftar jorden och vattnet och människorna som bor i områdena runt omkring är benägna att drabbas av cancer och infertilitet.
Skräpplockarna drabbas ofta av skärsår, lunginfektioner och hudsjukdomar och har i regel ingen tillgång till läkarvård.
Det var Chris själv som berättade för mig om sin mamma, för hon gick bort i tuberkulos 2021. Hon var familjens klippa, så det var ett hårt slag för hela den utökade familjen. Vid varje familjesammankomst samlas de och äter hennes favoritmat, chapati och bönor.
I våras var jag i Nairobi för att lära av det Danida-finansierade ”Fair Recycling”-
projektet, en resa finansierad av Bertil Ohlin-fonden. Projektet är ett samarbete mellan två huvudpartners, Danish Refugee Council och det lokala plaståtervinningsföretaget Mr. Green Africa. Projektets mål är att förbättra villkoren för befintliga skräpplockare och även urbana flyktingar genom att länka dem direkt till den formella återvinningssektorn, med tillgång till utbildning och sociala förmåner. Genom att kringgå soptippskartellerna försöker man, i samarbete med offentliga aktörer, att ta tillbaka makten om soptipparna och värdekedjan för återvunnen plast. Trots mothugg och sabotage från kartellerna har de framgångsrikt främjat både ekonomisk frihet, självbestämmande och värdighet för skräpplockare och en mer öppen och rättvis ekonomisk struktur i sektorn.
Arbetet med att integrera skräpplockarna i den formella sektorn är extra relevant just nu, när Kenya ämnar att vända upp och ner på avfallshanteringen med införandet av Extended Producer Responsibility (EPR) där alla producenter ansvarar för sina produkter under hela deras livscykel (vilket faktiskt är ett svenskt initiativ i grunden, med införandet av pant).
Dandora må vara en av Afrikas största öppna soptippar, men situationen här är långt ifrån unik. Soptipparna har blivit ett globalt slagfält mellan karteller, skräpplockare, staten och företagsintressen. Runtom i världen råder konflikter relaterade till informella skräpplockare, vilket kan ses på denna karta. Inte minst kretsar konflikterna kring att politiska initiativ som ser bra ut på ytan stänger ute de informella skräpplockarna från sektorn, vilket påtagligt äventyrar deras uppehälle. Därför är det av yttersta vikt att inkludera skräpplockarna, nu när även globala syd rör sig mot en mer cirkulär ekonomi, och behandla dem som de centrala aktörer de är. ILO estimerar att det finns 20 miljoner informella skräpplockare världen över och de står för en stor del, i många länder långt mer än hälften, av all källsortering och återvinning.
UNHCR, Världsbanken, med fler är ense om att den informella avfalls- och återvinningssektorn bör integreras i formella system, både för skräpplocklarnas skull och för systemens effektivitet, men ”hur”-et förblir ett stort frågetecken. Därför har Fair Recycling-modellen, i en global dialog om cirkulär ekonomi, liberalisering av marknaden för återvinning och att lyfta individers självbestämmande, potential att tjäna som en modell för andra.
Genom att sätta skräpplockarna och deras realiteter i fokus kan man både utnyttja den resurs de utgör och lyfta upp individer som Chris mamma. Som Chris själv sa: ”When you zoom out, like when you visit these dumpsites, you’ll just see waste collectors. But when you zoom in, when you start to have conversations with them, when you connect with them… We realise that they are just people like us, who have dreams and who want to make their community better.”
Hur skräpplockarnas situation kommer påverkas av implementeringen av EPR-modellen (som är en central del i Kenyas heltäckande politiska ramverk Sustainable Waste Management Act of 2022) är en riktig nagelbitare, då tidigare erfarenheter (bland annat från Sydafrika) visat att det kan gå i helt olika riktningar för plockarnas del. Reformpaket i den här magnituden är dock banbrytande och väntas vända upp och ner på hela landets avfallshantering. Den som intresserar sig för skärningspunkten mellan cirkulär ekonomi och mänskliga rättigheter borde hålla ögonen på Kenya kommande år.
Tack Bertil Ohlin-fonden som gjorde denna studieresa möjlig!
ADINA MARTIN
För dig som är intresseras av ämnet finns mycket mer att läsa i Adina Martins masteruppsats. Kontakta henne gärna direkt med eventuella frågor via mejl.
