I en serie av texter kommer tidningen NU bjuda in liberala debattörer och andra att reflektera över Liberalerna och liberalismens framtid. LNB:s chef Svend Dahl inleder idédebatten.
På liberala riksmötet i våras lyssnade jag på Juno Blom som höll i ett seminarium om att bekämpa hedersförtryck. I diskussionen gjorde Blom en iakttagelse som jag tror är viktig att ha med sig när Liberalerna nu blickar framåt: många liberaler är påtagligt obekväma inför att prata om samhällsproblem som de själva inte kan relatera till.
Liberalerna präglas idag av att man i hög utsträckning är ett parti för välutbildade storstadsbor. Det speglar förstås att det är i denna grupp liberala värden är som allra mest självklara. Men det utgör också något av en förbannelse för Liberalerna.
Länge var Folkpartiet en koalition av storstadsliberalismen och den frisinnade ”småfolksliberalismen” i bland annat Bohuslän, Värmland och Västerbotten. Det skapade politiska spänningar, men det gav också den liberala rörelsen en organisatorisk styrka i hela landet och en naturlig förankring på platser där grunden för den liberala övertygelsen inte handlade om studier av John Stuart Mills texter, utan om en misstro mot auktoriteter och en stark övertygelse om att grunden för ett värdigt liv låg i det egna arbetet och förmågan att ta ansvar för sig själv.
Idag finns bara den förstnämnda gruppen kvar. Professorernas och tidningsmännens liberalism hyllas. Fiskarnas och jordbrukarnas frisinne har fallit i glömska. Ju smalare ett parti blir, sett till både väljare och vilka som är aktiva, minskar nyfikenheten och förståelsen för det som inte känns omedelbart bekant eller som enkelt kan sorteras in på den ideologiska karta som alla partiaktiva snabbt skaffar sig. För faktum är att det på många platser där Liberalerna idag är som starkast går att leva goda liv tämligen opåverkade av de problem som präglar samhället i stort.
Att förlora sina öron mot marken är särskilt allvarligt för ett parti som med stolthet ser sig som ett idéparti. Ett liberalt idéparti utan förankring i breda väljargruppers vardagsliv riskerar att förvandlas till en politisk diskussionsklubb där framgång inte mäts i vunna mandat eller förverkligade programpunkter, utan i förmågan att tvista kring vad som är den rätta uttolkningen av de liberala idéerna.
Denna tidning har, med utgångspunkt i min doktorsavhandling ”Efter folkrörelsepartiet”, bett mig komma med några korta synpunkter på vad Liberalerna bör göra framöver. Det vore förmätet att påstå att jag har hela svaret, eller ens en inledning på hela svaret, men jag har följt Liberalerna nära under flera år och tror mig kunna se ett par uppenbara framgångsfaktorer.
För det första visar valresultaten på potentialen som finns utanför storstäderna. Liberalerna är, liksom flera andra partier, starkast där man har ett tydligt lokalt engagemang och tydliga lokala röster. Torkild Strandberg i Landskrona och Philip Sandberg i Lund är exempel på två politiker som genomfört framgångsrika valrörelser i geografiskt närliggade, men sociokulturellt mycket olika kommuner. I Västerås har man den senaste mandatperioden på motsvarande sätt profilerat sig tydligt i frågor som rör skola och förskola, vilket resulterat i ett starkt valresultat.
Det som förenar de framgångsrika lokala valrörelserna är att de inte bara präglas av en stolthet över de liberala idéerma, utan också över platsen, oavsett om det är en universitetsstad eller en gammal industrikommun. Ur detta följer en självklar förståelse för vilka frågor som berör väljarna i deras vardag.
För det andra krävs en framåtsyftande och engagerande interndebatt. Efter katastrofvalet 1982 startade Lars Leijonborg denna tidning, för att skapa en mer levande debatt i partiet. NU är och förblir en viktig sådan kanal, men om jag skulle ge redaktionen och partiet ett råd är det att de kommande åren även utveckla de digitala mötesplatser som finns för Liberalernas medlemmar.
En bred och djup interndebatt i exempelvis Facebookgrupper är viktig för att gemensamt hitta nya idéer, och för att kunna lära av varandras framgångar. För en liberal kan det tyckas främmande att hämta inspiration från Sverigedemokraterna. Men faktum är att en del av SD:s framgångar har varit just förmågan att skapa en digital folkrörelse.
Där partiaktiva och sympatisörer tidigare möttes på partilokaler och hos studieförbund för att fördjupa kunskaper och engagemang har SD hittat digitala format för detta klassiska folkrörelsearbete. Det finns all anledning även för liberaler att studera och inspireras.
För det tredje behöver Liberalerna skapa ett positivt och välkomnande klimat, där partiet dels är socialt inkluderande, dels öppet för sin omvärld. När jag häromåret skrev en rapport för tankesmedjan Timbro om Liberalernas framgångar i Landskrona slogs jag av det öppna välkomnandet av mig som utomstående. Transparens, öppenhet, nyfikenhet var vad partimedlemmarna mötte mig med. Detta är också ett förhållningssätt som tycks prägla relationen till människor som inte vill bli partimedlemmar, men som ändå vill bidra.
I Landskrona har Liberalerna haft flera företrädare utan partibok, bland annat filmaren och samhällsdebattören Csaba Bene Perlenberg som under ett par år satt som kulturnämndsordförande på liberalt mandat.
Den fjärde punkten jag skulle vilja lyfta fram är en högre grad av acceptans för att inte allting kan avgöras i diskussioner om fakta. Liberalerna som parti behöver inte vara överens i sak om varenda fråga på varenda politisk nivå – det viktiga är att man har en gemensam riktning. Om ett parti ska kunna vara en bred kyrka måste man vara öppen för att det finns flera möjliga svar, även i sakfrågor. En individualiserad föräldraförsäkring är ett precis lika liberalt svar som en föräldraförsäkring utan kvotering.
Om ni vill att människor ska uppfatta det som attraktivt att engagera sig, att lägga sin fritid på engagemang i Liberalerna, då måste ni mildra tonläget i den interna debatten. Det visar inte minst oförsonligheten i vissa aspekter av förra årets partiledardiskussioner.
Var öppna mot omvärlden och var öppna för att ni själva inte har svaret på alla frågor. Så bygger ni ett starkt liberalt parti med sikte på valrörelserna 2022 och 2026.
Svend Dahl är fil dr i statsvetenskap och chef för Liberala Nyhetsbyrån.
