Nyligen bjöds ett antal politiker i region Västra Götaland och Göteborgs kommun på fest av diktaturen Kina. Detta borde rimligen vara en betydligt större skandal än vem Ebba Busch kramade på Jimmie Åkessons bröllopsfest. Men det är det dessvärre inte.
Den som yttrar frasen ”vi har varit naiva” har fel. Fel tempus. Naiviteten är fortfarande utbredd. Om inte den inre värderingskompassen pekar bort från att låta sig trakteras av världens största, och en av de värsta, diktaturerna i världen, så är det illa ställt.
Den som yttrar frasen ”vi har varit naiva” har fel. Fel tempus.
Sverige är fortfarande vidöppet för påverkan. Främmande makt kan, i stort sett utan problem eller risker, stödja vad de vill i Sverige. Sveriges öppenhet är något att slå vakt om, men den är samtidigt en riskfaktor och det börjar bli synligt.
I USA framkom nyligen att ett antal rätt synliga influencers fått betalt från Ryssland för att sprida ryskvänliga budskap. Förmodligen hade betalningen inte någon större effekt på innehållet i vad de spred, utan mer att de kunde ägna sig åt det på heltid.
Det blir ändå ett problem när utländska stater eller intressen köper sig inflytande och debattutrymme, utan att det framgår att det handlar om betald propaganda.
Sverige är som sagt vidöppet för detta. Till exempel har stöd från Saudiarabien har möjliggjort för wahhabitiska moskéer att etablera sig i Sverige som annars knappast hade haft underlag för detta. Dessa har sedan värvat medlemmar och skapat en grogrund för dessa fundamentalistiska läror.
Problemet var så pass omfattande att Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap finansierade ett projekt som syftade till att kartlägga denna läras utbredning i Sverige, för några år sedan.
Ungefär samtidigt begick Säpo den ovanliga åtgärden att begära att sex personer, varav fem imamer knutna till radikala och våldsbejakande läror, utvisade. En av imamerna reagerade med att hota Gefle Dagblads utgivare. En annan har vid upprepade tillfällen struntat i att inställda sig hos polisen och dömts för detta.
Sverige var ett av de västländer som hade en förhållandevis stor andel ”IS-resenärer”, alltså människor som gick från att vara ”våldsbejakande” till att också aktivt vilja vara en del av våldets utövande. Inte ens då kunde det mobiliseras något riktigt politiskt stöd för att täppa till den lucka i lagen som gjorde det svårt att döma ”resenärerna”.
Fortfarande tycks många organisationer ha svårt att se mönstret här. Efter ett antal granskningar om fusk och medel som gått till antidemokratiska och auktoritära föreläsare, har Ibn Rushds medel dragits in. ”Förlusten av Ibn Rushd studieförbund innebär att bredden och mångfalden i svensk folkbildning minskar” säger Gunnar Danielsson, ordförande i Studieförbunden i samverkan, beklagande i ett pressmeddelande till NU.
Det spelar egentligen ingen roll om det handlar om att skåla i Uigurers blod på Kinas 75-årsdag eller att studieförbund bjuder in talare på talare som förespråkar husaga av barn och kvinnor. Sverige ska bara ha EN utrikespolitik och alla samhällsinstitutioner ska försvara demokratiska värden. Punkt.
Likt den kommun som ilsket protesterade mot att inte få fortsätta sitt vänortsutbyte i Ryssland, efter invasionen av Ukraina, och tyckte att särskilt det uppskattade körutbytet mellan länderna befrämjade fred och vänskap mellan folken, får det finnas en gräns för naiviteten. Den är passerad för länge sen.