Jag lämnade Twitter, eller X som det numera heter, för ett tag sedan. Jag var trött på allt hat, alla konspirationsteorier och mängden desinformation. Droppen var när jag lyssnade på ett reportage om hur alt-right-rörelsen i USA tjänade pengar på att sprida Hamaspropaganda via X. Logiken på sociala medier är att inlägg som skapar engagemang premieras. Kriget i Mellanöstern engagerar och engagemang kan man tjäna pengar på. Jag vill inte bidra till att varken nynazister eller Hamasanhängare tjänar ett enda öre.
Algoritmer är intressant. När skandalen med SD:s trollkonton uppdagades kunde jag inte låta bli att scrolla igenom flera av de anonyma kontona. Ganska snart började mitt Facebookflöde att förändras. Mitt normala flöde är en strid ström av peppiga inlägg från liberaler och liberala kommunföreningar och ett och annat inlägg om vad kompisar har för sig, men det räckte med att doppa tårna i trollsörjan ett par gånger för att det nästan blev vanligare att se en bild på glada SD-medlemmar än att se liknande bilder på glada L-medlemmar. Dessutom började det dyka upp en hel del homofoba, sexistiska inlägg och ”skämtklipp” där man hatar på sossar, miljöpartister och liberaler. Om mitt flöde kunde ändras så lätt hur ser då andras flöden ut?
En Instabild, eller ett TikTokklipp, säger mer än tusen ord och dessutom är våra hjärnor lata. Eller energieffektiva. Det visar bland annat nobelpristagaren i ekonomi, Daniel Kahnemans, forskning. I vår strida ström av intryck kan inte hjärnan ödsla massa energi på att tänka efter och tolka allt så istället associerar vi.
Låt oss testa. Tänk på en apa. Tänk nu på en frukt. Tänkte du på en banan? Ja, troligen. Fenomenet kallas ”priming”. När du tänkte på apa aktiverar din hjärna även närliggande saker i minnet och det påverkar hur du tolkar ny information och därmed riktningen på dina tankar.
Hur bra funkar egentligen vår lata hjärna i algoritmernas tid? Det återstår att se. Långtidsstudierna lär dröja, men nog vågar vi säga att auktoritära regimer inte skulle lägga så mycket tid och kraft på sociala medier om de inte såg nyttan i att fylla våra flöden med desinformation. Amerikanska justitiedepartementet stängde nyligen ned 900 konton som såg ut att tillhöra vanliga amerikaner, men var botar och som spred rysk desinformation om kriget i syfte att minska USA:s stöd till Ukraina.
Men problemet är långt större än desinformation. Det handlar också om mängden information som riskerar att skapa nya associationsbanor i våra tankar. När våra hjärnor matas av information om hur man ska se ut, äta, klä sig finns det en risk att vi till slut känner att vi göra om oss själva för att duga. När flödet svämmar över av krig och elände så räcker det inte med en och en annan bild på en gullig kattunge för att vi ska känna framtidstro. När vi lärt våra hjärnor att associera kriminalitet med invandring så kan man ju till och med bli så naiv att man glömmer bort att kriminella mc-gäng kan ledas av en etnisk svensk och ”råka” bjuda in den organiserade brottsligheten till sitt eget bröllop.
Frågan vi alla måste ställa oss: vad styr min bild av verkligheten?
Malin Danielsson är riksdagsledamot för Liberalerna och ledamot i konstitutionsutskottet.
