Nyamko Sabuni, tidigare integrationsminister (FP), skriver om grön liberalism och att Liberalernas ideutveckling bör färgas av de samhällsutmaningar som klimatförändringarna skapar.
Den grundläggande liberala tanken är att varje person är fri att leva som hen önskar så länge det inte skadar andra. Staten bör inte lägga sig i mer än att värna vår frihet, säkerhet och äganderätt.
Dessa idéer är värda att försvara. De har givit oss en liberal ekonomi som vår välfärd bygger på. Den har lagt grunden till privat företagande och fri handel. Fattigdomen har pressats tillbaka till nivåer svåra att föreställa sig. Vi ser en växande medelklass. Till 2030 väntas ytterligare tre miljarder människor utgöra medelklass. Detta är en fantastisk utveckling som borde uppmärksammas mer.
Men det goda livet och vår livsstil har inneburit stor påfrestning på djur och natur. Föroreningar, markomvandling och klimatförändringar har rubbat den ekologiska mångfalden. Jordens ekosystem är i fara och det slår nu tillbaka på oss människor.
Effekterna av detta syns inte bara i utvecklingsländer i form av torka, översvämningar och brist på rent vatten, utan det syns också i vår del av världen i form av ökande migrationsströmmar skapade av den sociala, politiska och ekologiska instabiliteten. Bränderna och hettan denna sommar innebar inte bara omedelbar fara, utan också minskade möjligheter att livnära sig på landsbygden.
Vi står inför en dramatisk omvandling, men det är inte första gången. Liberaler har genom historien berett vägen för samhällets utveckling, genom tekniska innovationer och mänskliga utbyten. Men det innebär inte en naiv eller blind tilltro att allt kommer lösa sig av sig självt. Liberalismen har alltid varit en tankeströmning som bejakat att frihet går hand i hand med ansvar och att frihet bygger på respekt för såväl andra människor som naturen.
Därför spelade liberaler en central roll i grundandet av Svenska Naturskyddsföreningen för 100 år sedan. En liberal riksdagsman lade motionen som satte igång processen, och en av de första medlemmarna var liberala Selma Lagerlöf. Vidare drev Folkpartiet tidigt miljöfrågor i riksdagen, redan från 1960-talet och framåt, inte minst när det gällde utsläpp i hav och sjöar samt riskerna med utsläpp av kol och olja.
Det är den historien som Liberalerna bör återknyta till, och inte acceptera när belackare förväxlar liberalism med ett slit-och-släng-samhälle – att friheten utrycks genom ständigt konsumerande. Det är en ytlig syn på människan, som inte tar hänsyn till den djupare förmågan till värdighet, ansvar och utveckling som vi alla besitter och som är centrala för liberalismen.
Fri att leva som hen önskar, så länge det inte skadar andra förpliktigar. Ska världen klara av att inhysa tio miljarder människor måste vi agera nu. Som president Obama så träffande uttryckte det – vi är förmodligen den sista generationen som kan göra något åt det.
Den liberala miljö- klimatpolitiken utgår ifrån två principer. Det ena är att det ska kosta att smutsa ner. Grön skatteväxling är grunden i en hållbar miljö- och klimatpolitik. Den som smutsar ner eller skadar miljön eller klimatet ska betala för det.
Höjda skatter på utsläpp och miljöskadlig verksamhet ska kompenseras med sänkta skatter på arbete och företagande. Den andra principen bygger på att utsläppen inte förhåller sig till nationsgränser. Vilket ställer krav på ett utvecklat och fördjupat internationellt samarbete, där EU är en av de viktigaste aktörerna och medlen. Båda dessa är rätt utgångspunkter som många skriver under på.
En offensiv klimatpolitik är inte ett hinder för långsiktig ekonomisk tillväxt – det är en förutsättning. Internationella företagsledare satte extrema väderförhållanden och klimathotet högst i World Economic Forums globala riskrapport för 2018. Det är bra att politik och näringsliv krokar arm. Redan på 1960-talet var liberalernas utgångspunkt att det inte finns olika sidor i kampen för bättre miljö.
Det är inte miljövänner mot företag eller konsumenter mot producenter. Det finns bara en sida – människans behov och ömsesidigt beroende. Liberalerna har förvaltat sitt tankegods väl genom sina miljö- och klimatprogram. Dessa idéer behöver genomslag genom att åter ställas högt upp på Liberalernas politiska agenda.
Nyamko Sabuni var integrationsminister (FP) i alliansregeringen och är idag hållbarhetsdirektör.
