KRÖNIKA Han vill både att vi håller SD stången och bildar en Alliansregering. Min frisör har inlett samtalet med en sax i handen och orden:
– Det är väl du som är den där liberalen.
Han övervägde att rösta på oss, men det blev Centern. Nu har han krav på regeringsbildningen.
– Det är som en sandlåda, säger han anklagande.
Han ondgör sig över att vuxna människor bråkar om spadar och hinkar. Jag tycker han gör det väl enkelt för sig, så jag för över honom på själva problemet. Jag frågar vad han tycker om att SD skulle få inflytande.
– Absolut inte. Över min döda kropp. SD är livsfarliga, säger han.
Han berättar om sin bakgrund, om flykten från kriget på Balkan där -nationalister slaktade varandra.
– Det är som Macron sa i sitt tal i helgen på 100-årsdagen av första världskrigets slut: Nationalism är farlig, patriotism är bra, säger han.
För honom är SD ett nationalistiskt parti som delar upp människor i ”vi och dom”. I SD:s ögon är han en ”dom”, en oönskad.
– Men det är SD som tjänar på allt det här tjafset. Det behövs en regering nu, annars växer sig nationalisterna ännu starkare, säger han.
En lång utläggning följer om hur Socialdemokraterna med sin politik genom åren lagt grunden för SD:s framgångar. Det är därför det är så viktigt för honom att det blir en Alliansregering. Men han har inget svar på hur det ska gå till.
Efteråt läser jag New York Times om hur Demokraterna försökte vinna mot Trumps kandidat i ett tilläggsval till Representanthuset 2017. Valet i ett distrikt i Georgia blev det dyraste i historien. Trumps kandidat vann. Kritiken för att ha kastat bort pengarna lät inte vänta på sig. Nu i det ordinarie valet vann Demokraternas kandidat. Läxan är att vi måste investera nu, för att kunna vinna nästa gång.
Distriktet hade varit Republikanskt i många årtionden. En av de som valts där var Newt Gingrich, berömd för att han ledde Republikanernas hårdnackade motstånd mot Clinton.
Jag mötte Gingrich på en flygplats 1999 när jag var USA-korrespondent för SVT. Jag frågade honom om presidentkandidaten George W Bush som istället för att vara en bråkmakare som Gingrich gick till val på ”medkännande” konservatism. Gingrich förklarade med en häpnadsväckande parallell att Bush var lika hårdför som han själv.
– Det är med Bush som det Stalin sa om Mao. Han är en rädisa: Röd på utsidan och vit på insidan, sa Gingrich.
Besöket hos frisören och minnet av mötet på La Guardia rymmer två sanningar som hänger ihop. Vi måste våga stå för våra värderingar och vi måste bli bättre på att förklara varför det är mindre viktigt att vinna striden i dag än kriget i morgon.
Vi måste också se SD för vad partiet är. Frisörens jämförelse med nationalister på balkan är befriande. För frisören ser att SD är en rädisa. Den nedtonade retoriken är en tunn fernissa över inte ett vitt inre, utan ett brunt.
Att vara liberal är att vara kluven, heter det ibland. Men ibland måste svaret vara antingen eller. Det är bara i resonerandet fram till beslutet som det går att säga å ena sidan, å andra sidan. Till slut finns det bara en sida.
Morgan Olofsson
