Kristdemokraternas 180-graderssväng om ”språktest” visar hur oseriöst hela integrationsfrågan behandlas i svensk politik. Partiet har i åratal motsatt sig det förslag som först lanserades av Lars Leijonborg 2002 och som så småningom Moderaterna hängde på.
Om det inte varit så att KD och även Centerpartiet sagt nej, hade alliansregeringen med största säkerhet infört språkkrav för medborgarskap för ett decennium sedan.
Men det förslaget är något helt annat än det KD föreslår nu. Språkkrav för uppehållstillstånd ger helt andra effekter.
Språkkrav för medborgarskap ökar inte nödvändigtvis den totala andelen som lär sig mottagarlandets språk. Sverige är faktiskt betydligt bättre på det redan idag, än många länder som har haft språkkrav i decennier. Inte minst Sveriges väl utbyggda SFI-undervisning och vuxenutbildning bidrar till att vi har en hög andel som faktiskt lär sig vårt språk.
Språkkrav för medborgarskap handlar i första hand om just medborgarskapet. Att det finns medborgare som trots den generellt höga siffran för språkkunskaper ändå inte behärskar språket, inte deltar fullt ut i samhällsgemenskapen och röstar i allmänna val eller har en förankring på arbetsmarknaden måste mötas med olika åtgärder, språkkrav för medborgarskap är en sådan åtgärd.
Kristdemokraternas förslag innebär att i princip ingen utom personer från svenskspråkiga delar av Finland skulle få permanent uppehållstillstånd direkt. Vi får väl anta att de inte vill ändra Sveriges medlemskapsavtal med EU, så att EU-medborgare kommer att undantas.
Det innebär att ingen utomeuropeisk invandrare, oavsett skäl, kommer att beviljas permanent uppehållstillstånd. Istället ska då omprövning av tillfälliga uppehållstillstånd ske vartannat år.
Det innebär alltså i sin tur att ärendebelastningen ökar explosionsartat för Migrationsverket. Vi talar om kraftigt ökade kostnader för handläggning, tillbaka till nivåerna efter flyktingvågen 2015, bara för att hantera en mer ”normal” nivå.
Det undergräver också möjligheten till arbetskraftsinvandring, en av de största liberaliseringsreformerna som genomfördes under alliansregeringarna. När media återkommande rapporterar om upprörande fall där människor som begått ett mindre misstag utvisas efter lång tid i Sverige, vill KD alltså lägga till ”är dålig på att böja svaga verb i svenska” som grund för indraget uppehållstillstånd.
Det är svårt att överhuvudtaget föreställa sig att förslaget med den här utformningen har en positiv integrationseffekt.
Att förslaget lanseras beror helt och hållet på KD:s behov av att signalera en tuffare position i migrationspolitiken. Efter 17 års motstånd och när införande av språkkrav för medborgarskap redan finns i januariavtalet, så måste de helt enkelt försöka vara ”lite bättre”. Men då lanserar de ett i grunden feltänkt förslag som ger helt andra effekter.
Det visar snarare på framförallt KD:s, men också alla andra partiers oerhörda lättsinne trots frågans allvar. Det är som att den inte är på riktigt, bara ett spel.
Allt handlar om yta och position, ingenting om vad politiken faktiskt leder till. Det här förslaget hör hemma i papperskorgen.
