Det här är en förkortad och omarbetad version av en artikel i Tidningen NU:s ”maktskola” i nummer 43 2019.
Landsmötet är Liberalernas högsta beslutande organ och utgörs av ombud, valda av förbunden. Men vem blir ombud, hur går det till att bli utsedd? Och påverkar detta besluten? NU:s maktskola synar vilka som får vara med och besluta på landsmötena.
Tidningen NU genomförde en enkät i juni, inför det extra landsmötet, där ombuden fick frågan om hur de såg på detta. Och inför detta landsmöte har vi ställt samma fråga i en ny enkät.
De två enkäterna hade ungefär lika många svarande, 111 besvarade frågan i juni och 92 nu. Ändå finns tydliga skillnader.
I juni var det 33,3 procent som svarade att de ansåg att de ”borde rösta som mitt förbund kommit fram till”. Den andelen är idag 15,2 procent.
Detta kan spegla att det extra landsmötet hade en enda fråga att ta ställning till, valet av ny partiledare. Det var mycket enklareatt få ett tydligt utslag ”med sig” från hemförbundet, särskilt när de genomfört någon form av medlemsomröstning. När det gäller ett landsmöte som behandlar flera hundra motioner och framlagda förslag, är det omöjligt för förbunden att i förväg ta ställning till allt.
Andelen som svarat ”utslaget i mitt förbund är en viktig sak för mig att väga in, det har stor betydelse” har ökat från 28,8 procent till 34,8 procent. Men andelen som svarat att ”Det är en av flera saker att ta ställning till, ytterst avgör jag själv” har ökat mest, från 36 procent av de svarande i juni till 47,8 procent.
Att resultaten blev så olika, kan förstås också bero på att debatten om ny partiledare och möjligheten för medlemmar som inte är ombud att ändå ha möjlighet att påverka, var så mycket intensivare. Val av ny partiledare sker sällan och är en fråga som många kan ha tydliga åsikter om och som påverkar partiet på många olika nivåer, mer än andra enskilda beslut om sakpolitiska ståndpunkter.
Vem blir då ombud? Vår nya enkät innehöll också frågor om ombuden, bland annat om vilka uppdrag de har – interna såväl som valda förtroendeuppdrag i kommuner eller regioner – och hur många landsmöten de varit på tidigare.
Och det är inte utan betydelse vem som fattar beslut. Vem som utses till ombud, får förstås effekter på vilka beslut som fattas.
De kan vara större eller mindre, beroende på hur pass ”ojämt” åsikter är fördelade inom medlemskåren. Men det är svårt att hävda att det, i politiska frågor, är ett stort problem.
Majoriteten av landsmötesombuden har uppdrag där de fått medlemmarnas förtroende att föra och utforma politiken. Det finns alltså en viss form av ”politiskt godkännande” från medlemmarnas sida, även om det inte är direkt kopplat till att utses till uppdraget som ombud. Det finns ett politiskt förtroende med.
I
nom många förbund sker valet av ombud som vilket internt val som helst. Valberedningen i förbundet ber om förslag från föreningarna och lägger sedan fram förslaget på förbundsårsmötet. Några förbund har börjat titta på andra sätt att utse sina ombud, där medlemmarna kan få delaktighet i processen på andra sätt.
I Skåne används till exempel ett provvalssystem, där de som vill kandidera till ombud får presentera sig och medlemmarna röstar på samma sätt som i de rådgivande medlemsomröstningarna inför fastställandet av valsedlarnas kandidatordning.
Det typiska landsmötesombudet
Det typiska landsmötesombudet är inte nödvändigtvis det samma som den typiske medlemmen i Liberalerna. NU:s enkät visar att landsmötesombuden oftast har tyngre politiska uppdrag, inte sällan som gruppledare, kommunalråd eller liknande. Uppdrag som i regel kommer efter flera års erfarenhet och förvärvat förtroende bland medlemmarna i föreningen eller förbundet.
Många har också lång erfarenhet av att vara ombud. En fjärdedel har varit ombud på fler än fem landsmöten, 43 procent har varit ombud på mellan tre och fem landsmöten.
Nästan hälften av ombuden är ledamot i styrelsen i sin förening eller sitt hemförbund. Många är också ordförande, en tredjedel av de svarande ombuden uppger det.
Det stora flertalet har också politiska uppdrag för partiet. 75 procent är ledamot i någon nämnd eller styrelse och nästan lika många, 72,8, är ledamot eller ersättare i kommun- eller regionfullmäktige.
41,3 procent är gruppledare och hälften av de svarande uppger att de är hel- eller deltidsarvoderade som politiker. Bara två av de svarande anger att de saknar uppdrag som förtroendevald eller inom partiet.
De utnyttjar möjligheten att påverka. 23 procent har skrivit eller undertecknat en landsmötesmotion. 17,6 procent fler än en.
