Inför jul och under julledigheterna så är det många som frossar i hjärtevärmande julhistorier. Antingen läser man julromaner eller så tittar man på julfilmer. Eller både och. NU har pratat med filmvetaren Jonas Lindkvist på Lunds universitet om varför vi tycker så mycket om julfilmer.
Inför jul och under julledigheterna så är det många som frossar i hjärtevärmande julhistorier. Antingen läser man julromaner eller så tittar man på julfilmer. Eller både och. NU har pratat med filmvetaren Jonas Lindkvist på Lunds universitet om varför vi tycker så mycket om julfilmer.
Det är gnistrande snö på någon härligt julig plats och kärlek uppstår mellan filmens huvudkaraktär och en snygg man på platsen där filmen utspelar sig. Eller boken, för den delen, för fenomenet finns även i litteraturen. De numer klassiska julfilmerna ”Love Actually” och ”The Holiday” i all ära, men det finns också en uppsjö andra romantiska julfilmer som finns att se på streamingtjänsterna. Det känns som att antalet ökat stort under senare år.
– Visst har det ökat. Julfilmerna från produktionsbolag som Hallmark och Lifestyle svämmar över på streamingtjänster och TV11 vid den här tiden på året, säger Jonas Lindkvist.
– Det är filmer som är stöpta i samma mall, med en liten förändring som gör att just den här filmen skiljer sig från alla andra. Snö, paket, gran, mat, en oväntat snygg men trulig ensling och den goda, varma och trygga landsbygden kontrasterad mot den onda och kalla storstaden, utgör grundreceptet.
Filmerna tenderar alla att vara stöpta i samma form och kan av många uppfattas som likadana.
– Repetitionen och förutsägbarheten i den här typen av filmer är inte ett misstag, det är inbyggt i själva strukturen. Det är meningen att man ska känna igen berättandet och utan problem kunna lista ut vartåt det barkar. Det är den bekväma resan dit man ska njuta av. Att se nya filmer gjorda på samma grundrecept fyller då samma funktion som att se om en film man tycker om, men man får åtminstone en gnutta variation på vägen.
Det är till stor del streamingstjänsternas förtjänst att vi nu kan binge-titta på julfilmer på ett helt annat sätt än vi kunde förr. Vi behöver inte vänta på att de sänds i TV och vi behöver inte heller titta på vår favoritfilm på VHS eller DVD om och om igen, utan kan variera oss mer.
Varför är det just vid jul som Netflix och andra större tjänster lockar med dessa B-filmer?
– Det finns ett större behov av den här typen av filmer just kring julen, och vi brukar dessutom ha mer tid att kunna lägga på filmer runt jul och nyår. Julen är full av stress och press. Matlagning, julklappsköp, julkonserter och avslutningar ska hinnas med, kraven på att ingen ska bli besviken är stora och störiga släktingar behöver hanteras.
– Under en sådan högtid behöver man inte alltid narrativ komplexitet och utmanande tematiska svängningar. Man behöver filmer man kan koppla av till, där man vet vad man får och där man kan träda in i en värld som man trivs i. Där någonstans ligger den stora tjusningen i att se filmer som är gjorda inom samma ramar och att se om samma filmfavoriter igen.
Vilken är målgruppen för dessa filmer och vilka tittar?
– Det är en bred målgrupp, gärna så många som möjligt, men med det sagt är det oundvikligt så att det är en kvinnlig publik som i hög grad konsumerar den här typen av filmer, precis som det i hög grad var en manlig publik som konsumerade b-actionfilmer som gick direkt till video på 80-talet.
Varför satsas det inte större på romantiska julfilmer med kända skådespelare när flera filmer lever kvar länge och sänds i TV flera gånger varje jul?
– Det görs absolut den typen av satsningar, men eftersom det kostar mycket pengar att göra en stor film med kända skådespelare är det ett risktagande. Filmer som ”Love Actually” och ”The Holiday” har lyckats komma in i en julkanon, men andra, som ”Four Christmases” med Vince Vaugh och Reese Witherspoon, gjorde det inte. Det är svårt att lyckas och det är inte helt enkelt att förutse vad som kommer att göra det, men satsningar görs.
Finns det andra genrer som är stora just runt jul?
– Det som tål att nämnas, framför allt när det gäller julfilm, är kombinationen av skräck och jul. ”Gremlins”, ”Silent Night”, ”Violent Night”, ”Krampus” och ”Terrifier” är bara några av exemplen. Kontrasten av trygg familjehögtid och blodigt våld utgör en bra grogrund för att odla rädsla i biopubliken.
Deckargenren och romantik/feelgood är något som återfinns i stora upplagor såväl inom litteraturen som i filmens värld. Varför är det just dessa genrer som mer eller mindre massproduceras?
– Innovation inom givna ramar är tilltalande, och som jag redan nämnt handlar det om repetition och förutsägbarhet. Den här typen av standardisering som användes för flera genrer i Hollywoods studiosystem, tydligast kanske när det gäller skräckfilmer, har fördelen att den maximerar vinst och minimerar kostnad. Den kräver också ett visst mått av innovation inom givna ramar för att en ny film inte ska kännas som exakt samma film som de tidigare.
Det är många av NU:s läsare som är lediga nu och då kopplar säkert flera av med en mysig julfilm. Jag har själv valt julböckernas romantiska värld och jag känner att mycket av det Jonas Lindkvist berättar om julfilmerna, även stämmer in på jullitteraturen. Nu är det snart nyår, men många är lediga ett tag till. Än finns det tid att äta upp den där chokladasken och se en eller flera julfilmer till.
Gott nytt år!
Hanna Lager
