I söndags aviserade Hillary Clinton att hon ställer upp och kandiderar till att bli USA:s nästa president. Hillary fyller 68 år i höst och hon kommer att den närmaste tiden bli ifrågasatt på många sätt och vis, men inte för sin ålder. I USA är det få som lyfter på ögonbrynen när en någon i hennes ålder ger sig in i kampen om ett av världens tuffaste jobb.
Här hemma är situationen i stort sett den motsatta. Om ålder i USA står för kompetens och erfarenhet så signalerar det i Sverige någonting helt annat. Här betraktas de som vill fortsätta att jobba efter 65 år ofta som mindre produktiva och att ha svårare att ta till sig förändringar samtidigt som de ses som en stoppkloss för yngre som vill in på arbetsmarknaden. Att ens komma på tanken att söka nytt jobb efter 60 är en absurt tanke för många och det är inte ovanligt att man därför låter bli. Idag är man ju i det närmaste förbrukad redan vid 40 års ålder.
Istället är det fint och bra att tänka ungt och nytt. När det pratas om förnyelse i olika sammanhang, inte minst inom politiken, handlar det om att få in unga personer på framträdande positioner.
Ta exempelvis den politiska kartan, den håller på att målas om totalt. Ett språkrör och snart två partiledare är alla födda på 1980-talet liksom både gymnasieministern och sjukvårdsministern. De utstrålar alla kanske både förnyelse och fräschör men deras samlade livserfarenhet är långt ifrån den som exempelvis Hillary Clinton kan uppvisa.
Den som är äldst i Stefan Löfvens regering är framtidsminister Kristina Persson, som väl kan betraktas som undantaget som bekräftar regeln. Och när hon utsågs lät inte kommentarerna vänta på sig. Hur kunde man utse en snart 70-årig kvinna till att ha hand om något så viktigt som just framtidsfrågorna? Äldreomsorgsfrågorna hade kanske varit mer passande om man nu måste ha en så gammal person med i regeringen menade kritikerna.
Varför har vi i Sverige så svårt för detta med ålder? Diskrimineringsombudsmannen (DO) har bara i år fått in runt 100 anmälningar som handlar om diskriminering i samband med ålder, de allra flesta rör diskriminering i arbetslivet. Det visar på ett allvarligt problem.
Mycket handlar om attityder och förebilder. Det krävs ett politiskt ledarskap för att visa på vikten av att alla åldrar behövs. Men om politiken väljer att själv bara framhäva de yngre som något positivt, så kommer inte attityderna att ändras i första taget utan snarare att cementeras.
SVT1 sänder för närvarande dokussåpan “Under samma tak” där två olika generationer ska försöka samsas under samma tak under några veckor. Från början är förutfattade meningarna många, motsättningarna stora, men efter hand slipas kanterna ner och förståelsen för varandra ökar. Förutfattade murar rivs. Så måste det bli i vanliga livet också.
Barbro Westerholm, Folkpartiets grand old lady, myntade för ett par år sedan ordet årsrika. Med detta ville hon peka på den positiva egenskapen – rikedomen av livserfarenhet – som alla årsrika besitter. Det är helt rätt väg att gå.
