Folkpartiet ska förändras, men att komma ur de gamla hjulspåren är inte lätt. Därför tog Folkpartiet i Västsverige hjälp av Studieförbundet Vuxenskolan och nu utbildas 95 folkpartister till framtidsagenter för att kunna leda förändringsarbetet i sin kommunförening.
– Jag gick med nyligen för att visa stöd för ett parti som är stukat. Och då vill jag vara med och göra något, säger Marcus Ålsnäs om varför han ville bli en av framtidsagenterna.
Han var inte intresserad av att ha något uppdrag men ville gärna jobba internt i partiet.
Amanda Westlander, som är framtidsagent för Folkpartiet i Marks kommun tillsammans med Marcus Ålsnäs, ansökte om att vara med för att hon kände att partiet måste göra något till nästa val och att hon ville vara med och forma den förnyelsen.
– Vi ska erbjuda roliga aktiviteter, inte bara att komma på möten. Folkpartiet ska ha en mer aktiv medlemsvård. Nya medlemmar ska stanna kvar för att de känner att de är en del av förnyelsen. ”Här händer det grejer och det jag föreslår blir något”, säger hon.
Det här är den andra utbildningsträffen och Alexander Engman, som är ensam framtidsagent för Folkpartiet i Hylte, säger att det inte varit som han förväntade sig.
– Jag trodde att vi skulle formulera förslag och leda utvecklingsarbetet, men att vi i kommunföreningen skulle göra förändringar – wow, det var inte som jag tänkt. Nu ser jag fram emot att förnya oss så att vi blir ett modernt parti.
Den första träffen ägnades åt att lära känna varandra. Man fick prova att coacha, ge och ta emot feed-back, prata om vad de gjorde här – varför de är framtidsagenter och liberaler och vad som är Folkpartiets mission i Sverige.
Hur har det här med framtidsagenter tagits emot i er kommunförening?
– Avvaktande, men inte avvisande, säger Marcus Ålsnäs. Men vi har ett tydligt mandat att sätta ner foten, på ett lyssnande och öppet sätt men ändå med viss auktoritet.
– Som Jan Björklund säger: ”Förändring gör ont” och det märks i de flesta kommunföreningar, säger Alexander Engman.
Amanda Westlander konstaterar att de får verktyg för att kunna hantera motstånd.
Alla tre tror mycket på samarbetet mellan framtidsagenterna för att hitta nya mötesformer. De säger också att medlemmar måste känna att det gör skillnad att vara med i Folkpartiet och att partiet ska vara öppet för olika människor.
Alexander Engman, som är ensam framtidsagent i Hylte, har bildat en testgrupp och provat det som har kommit upp på utbildningen.
– Det kändes bra. Gruppen var nöjd och jag får infallsvinklar utifrån. Gamla medlemmar säger att ”vi kör som vi alltid har gjort” och då är det viktit att få in folk utifrån och vi behöver också fokusera på liberalismen som värdegrund för att utvecklas som parti, säger han.
En av uppgifterna den här dagen är att i grupper formulera vad som är Folkpartiets problem och hur det skulle vara om det problemet var borta. Grupperna får måla sina tankar och får skriva ner positiva och negativa konsekvenser av förändringen och vad som kan visa om man nått målet. Sedan får de dramatisera sin vision.
Gruppen som Amanda Westlander och Marcus Alsnäs ingår i agerar som om de står i en buss. ”Jag röstade på Folkpartiet” säger någon. ”De har kul ihop i Folkpartiet, har jag hört.” ”Ja, jag var på grillfest med dem förra veckan”. Budskapet är att Folkpartiet ska vara något som människor talar om och som ses som något positivt.
– Är ni mottagliga för feed-back? frågar projektledarna efteråt och alla nickar.
Senare berättar processledarna för NU att de jobbar utifrån något som kallas ”Teori U” som betecknar hur man går ner på djupet för att få verklig förändring – att man måste komma förbi det färdigtänkta och tillåter sig att ompröva.
– Ofta rör vi oss i de övre lagren när vi omorganiserar, säger Miriam Sannum.
– Många här vill snabbt prata konkret politik, men då säger vi ”hejda er nu”, för vi måste ner i kärnan av vad vi vill först. Då blir förändringen lättare att formulera.
Några kanske tycker att det känns flummigt?
– Det handlar om att släppa strukturer som inte har lett till framgång. Vi ska inte kasta allt över bord men lägga det åt sidan och ge utrymme för något nytt. Och vi måste släppa fram det lekfulla för det här kan vi inte tänka fram, säger Miriam Sannum.
– Det är ok om det känns flummigt och förvirrat, men man behöver lita på att det kommer ut något av det och vi har redan kommit fram till att bilda strategigrupper.
Karin Thorsell