Utanför Sveriges gränser brinner världen. Människor dödas i krig och i fruktansvärda terrorangrepp. Turistorten Sousse i Tunisien gick från idyll till krigsskådeplats på bara några minuter. I Grekland är det ekonomiska kaoset totalt och ingen vet var det ska sluta, varken grekerna själva eller omvärlden. Ryssland i sin tur hotar från sin del av världen och i veckan som gick kom en rapport frå den amerikanska tankesmedjan Center for European Policy Analysis (Cepa). Enligt rapporten ska runt 33 000 soldater i mars ha övat på att inta bland annat Åland och Gotland.
Samtidigt intar svenska politiker, svenskt näringsliv, svenska intresseorganisationer och svenskt media den lilla sommaridyllen Visby. Almedalsveckan är här för 48:e året i rad.
För den oinsatte kan detta fenomen utan tvivel liknas vid invasion, om än en fredlig sådan. Hus, hotell trädgårdar, parker, matställen, offentliga institutioner, ja, varenda tillgänglig kvadratmeter ockuperas av folk från fastlandet.
Under en vecka är ingenting sig likt. Till och med regeringen lämnar sin högborg Rosenbad och flyttar veckans regeringssammanträde till landshövdingens residens där regeringsärendena på bordet får samsas med färska jordgubbar. Under denna vecka stannar världen utanför för svenska politiker och de går istället in i sin Almedalsbubbla.
Men även om det under dessa dagar i de svenska politikernas huvuden enbart snurrar frågor kring seminarier, rosémingel, DJ battles och den så hett efterlängtade semestern efter sista talet, så stannar inte världen utanför.
Terroristerna tar inte semester, den grekiska ekonomin fortsätter sin utförsfärd och Ryssland upphör inte att rusta. Det borde i sin tur leda till att frågor om EU, Nato, försvar och mänskliga rättigheter hamnade högt på den politiska agendan denna vecka i Almedalen. Men så är inte fallet.
Istället är den dominerande frågan bland veckans närmare 3 500 seminarier och andra arrangemang vård och omsorg. I och för sig en viktig fråga, men mot bakgrund av världssituationen känns det lite märkligt att exempelvis frågor om mänskliga rättigheter och liknande utgör en minimal del av seminarieutbudet. Inte ens fem procent av seminarierna handlar om denna fråga. Och frågan har också dalat under de tre senaste åren. Försvarsfrågan och EU finns inte ens med på tio-i-topplistan.
Och detta bara några veckor efter att riksdagen har beslutat att rusta upp civil- och totalförsvar och “för att förbereda Sverige för krig”. Sverige har i många år fokuserat på militära utlandsinsatser, men nu ska försvaret av Sverige prioriteras och alla krigsförband ska övas innan år 2020. Och I december förra året togs beslut om att återinföra den gamla tidens repövningar.
Läget känns akut, men inte i Almedalen.
