Baktanke: Ett ludet, grönt förtjänsttecken

Om fler arter än Homo sapiens delade ut medaljer är jag säker på att brödmögel skulle sticka till mig ett ludet, grönt förtjänsttecken, ”föredömligt långsam konsumtion av bröd, 12:e storleken med korslagda sporer”.

Jag vet inte ens vilken av det cirka dussintal vanligaste arter som kan producera sådana där grönvita fläckar det handlar om här. Det finns sådana som vi gladeligen sätter i oss om de finns på rätt ställen – penicillin på ost till exempel. Det finns knappast något ädlare. Det finns också sådana som kan göra dig sjuk eller utlösa allergier om du äter det. Bäst att avstå när det befinner sig på ännu ej uppätet bröd…

Jag vet att jag är en del av problemet här. Jag lider verkligen inte av kemikaliefobi, men jag brukar ändå avstå från att köpa de brödsorter som innehåller mycket konserveringsmedel, om jag kan låta bli. Men det är som sagt inte för att jag egentligen har något emot konserveringsmedel, utan för att de bröd som har fullt av det också har en tendens att smaka ganska lika. Ganska lika lite, rent av.

Min dopamin-törstiga hjärna föredrar i alla lägen det som smakar mycket, så funnes det bröd bakat på chili och vitlök så skulle jag säkerligen köpa det.

Det finns människor som beklagar utvecklingen mot allt mer ”producerade” livsmedel. Jag förstår dem inte. Många av dem tycks tro att matvaror idag är fulla av medel som ska reglera smak, utseende, hållbarhet och till viss del nyttighet i någon slags önskan att jävlas med människor.

Mitt problem är självvalt – och ett lyxproblem. Jag är inte säker på att de här människorna förstår det. Bröd som bakas ”naturligt” blir snabbt torrt och kan, som sagt, mögla relativt snabbt. Men det finns utrymme för en massa underbar smak under den tid det inte hinner bli dåligt.

Det där är en avvägning. Alla utom Gwyneth Paltrow och några till förstår det.

Precis som det fullständigt obegripliga vaccinmotståndet, som bygger på okunskap och fantasier, finns det alltså människor som tror att de kan få både ock, både hållbarhet och de fantastiska smaker som kan utvecklas när kemiska reaktioner mellan ingredienserna får löpa på oreglerat.

Ja, fast de hävdar förstås vanligen ofta att detta inte innefattar några ”kemikalier”, och det är där skon börjar klämma riktigt illa. Allt är ju kemikalier, strängt taget.

Generellt har världen fått allt bättre, allt säkrare mat. Och säkrare tillgång till den. Inte all i lika hög utsträckning, men de allra flesta. Milleniemålet att halvera hunger i världen uppfylldes och andelen undernärda har fortsatt att falla efter det, om än i långsammare takt.

Vi lever längre och är friskare. En stor del av det beror på mer mat, rätt sorts mat och hållbarare mat. Men om vi vill kan vi avstå från detta genom att välja till exempel handbakat lyxbröd framför formstöpta köpelimpor med närmast oändlig hållbarhet.

Sapient

Dela med andra
redaktionen
redaktionen