Betydelsefull utredning överlämnad

På måndagen 29 april överlämnade produktivitetsutredningen ett betänkande till finansminister Elisabeth Svantesson (M). Utredningen har verkat ganska mycket i skymundan, men i pengar räknat är det förmodligen det viktigaste betänkandet som avlämnas under året.

Under 2022 peakade den svenska bruttonationalprodukten på precis över 1500 miljarder. Sen dess har Sverige tappat minst 15 miljarder – och förmodligen mer, eftersom vi nu dessutom har gått in i en lågkonjunktur där ekonomin krymper ytterligare.

När Produktivitetskommissionens ordförande, Hans Lindblad, doktor i nationalekonomi och tidigare bland annat riksgäldsdirektör och statssekreterare (M), överlämnade utredningen till Svantesson, påpekade han hur stor betydelse BNP-tillväxt har för utvecklingen av vårt välstånd. Det är en ränta-på-ränte-effekt. Varje ökning av ökningstakten leder till en brantare kurva.

På 25 års sikt är skillnaden mellan en procents produktivitetsökning och 1,5 procent, stor. Resurserna ökar med 45 procent istället för 28. Det gör stor skillnad för BNP och för samhällsekonomin.

– Vid dagens penningvärde, och för svenska förhållanden, betyder det ungefär tusen miljarder kronor. Det är en fullständigt astronomisk siffra, sa Lindblad.

– Men för att göra den lite mer begriplig kan vi översätta den till ungefär ett hundratusen kronor per invånare i Sverige.

– Produktivitetsökningar gör oss rikare.

– Och med ett skattetryck på 42 procent, som vi har i Sverige, så skulle det betyda ungefär 400 miljarder mer i skatteintäkter, påminde han vidare.

Högre eller lägre i verkligheten?
Det här är naturligtvis teoretiska siffror som utredningen laborerar med. I realiteten skulle de kunna bli både högre och lägre, beroende på andra faktorer än enbart produktivitetsutvecklingen i Sverige.

Elisabeth Svantesson beskrev flera andra viktiga samband i sin inledning. Inte minst att produktivitet i den svenska industrin är en avgörande förutsättning för att företagen ska kunna vara konkurrenskraftiga.

Om Sverige har en lägre produktivitet än omvärlden är det inte bara så att vi tjänar mindre på kort sikt. På längre sikt klarar inte industrin att hålla samma kostnader, så svensk export kan bli lidande samtidigt som importen blir dyrare, relativt sett. En nedåtgående spiral.

Under 1990-talet efter krisåren och med de stora reformer som gjordes i syfte att sanera statsbudgeten och den svenska ekonomin, klarade Sverige att hålla en hög takt i produktivitetsökningarna och därmed i tillväxten, ungefär tre procent årligen.

Efter finanskrisen 2008-2009 tappade både Sverige och andra länder i västvärlden takten märkbart. Sedan dess har de årliga ökningarna legat just runt 1-1,5 procent, berättade Lindblad.

Här kan inte minst de låga räntorna ha spelat in, samt att ekonomin växt framför allt genom att tjänstesektorn har växt. Här är det svårare att åstadkomma högre produktivitet.

Svantesson nämnde också det stora behovet av produktivitetsökningar inom offentlig sektor för att klara av att upprätthålla kvalitet i välfärden.

Fritt mandat
I produktivitetskommissionens uppdrag ingick en hel del specifika uppgifter, men också ett ganska stort ”fritt mandat” att komma med förslag utanför de specificerade områdena.

Detta tog kommissionen fasta på och har levererat förslag om allt från differentierad skolpeng till ökad användning av benchmarking.

Det finns mycket stora skillnader i kostnader mellan olika kommuner och regioner, på ett sätt som saknar tydlig koppling till utfallet av verksamheten. Det är ett lite inlindat sätt att säga att vissa medborgare betalar mer för verksamheter som trots det inte ger bättre resultat.

Detta är en annan potentiell multiplikatoreffekt. Om de kommuner och regioner som idag lyckas sämst med att hålla tillbaka kostnaderna, lyckades ta igen en del av det produktivitetsgapet, skulle det ge dem resurser över till mycket annat. De skulle kunna hålla tillbaka framtida skattehöjningar och ändå kunna satsa mer på verksamheterna.

Detta har sagts många gånger förr och trots att SKR numera gör årliga jämförelser av både kostnader och resultat, så finns det fortfarande ett starkt motstånd mot att lära av varandra.

Regelförenklingar ska bli bättre
Ett annat återkommande förslag är att skärpa regelförenklingsarbetet. ”Regelkrångel” uppskattas kosta svenska företag ungefär 400 miljarder kronor i onödiga extra utgifter varje år.

Kommissionen pekar ut flera insatser som skulle behövas, bland annat att ta itu med så kallad överimplementering av EU-regler, där Sverige ”skruvar några varv extra” helt i onödan och med påföljd att regelverken inte alls harmoniseras i den grad som förslagen var avsedda att göra.

Det finns också många områden som överlappar. Bostadsbyggandet hämmas till exempel båda av regelbördan, av bristande konkurrens och av hyresregleringen och det kommunala planmonopolet. De lämnar också förslag som berör utbildning, transportväsendet, förenkling av tillståndsprocesser med mera.  

Fastighetsskattens återkomst?
Att beskatta arbete innebär att det blir svårare att skapa jobb. Den insikten har många, inte minst verksamma ekonomer, men det finns politiska hinder. Ett sådant är att den tidigare fastighetsskatten var så avskydd att vallöftet att avskaffa den ibland anses vara en starkt bidragande orsak till Alliansens valseger 2006.

Det finns dock en del skäl som talar för att fastighetsbeskattning är mindre skadligt för ekonomin än beskattning av arbete, så här föreslår produktivitetskommissionen ”ett skifte av skatteuttaget från arbetsinkomstrelaterade skattebaser till mindre rörliga baser, exempelvis fastigheter”.

Vidare vill de att skattesystemet förenklas och att de lägsta inkomsterna beskattas mindre – allt för att öka incitamenten för att jobba.

Utredningen påpekar också att medan många av deras förslag kan plockas och genomföras var för sig, så finns det också många förslag som samverkar och kan ge betydelsefulla synergieffekter om de genomförs tillsammans.

Kommissionen kommer nu att arbeta vidare och lämna ett slutbetänkande i september 2025.

Ulf Schyldt