Bildningsbegreppet har sitt ursprung i franska revolutionen och den amerikanska självständighetsförklaringen. Folket skulle inte längre ses som undersåtar utan som medborgare och som sådana ha rätt att delta i samhälleliga angelägenheter och i landets styre. Kungen är inte av Guds nåde utan rätten att styra skall ges av medborgarna. Auktoriteter som kung, kyrka, familjefäder ska kunna ifrågasättas och den självständige medborgaren utforma sitt liv.
För att kunna vara en medborgare som deltar i gemensamma angelägenheter måste man dels vara ansvarig med god karaktär, dels ha kunskaper. Bildningstanken uppstod i Tyskland under tidigt 1800-tal med företrädare som Herder, Schiller, Humboldt och andra och i den ingick att dana sin karaktär och att förvärva de kunskaper som behövs för välgrundade ställningstaganden. Det svenska ordet ”bildning” är övertaget från tyskans ”Bildung” som hade innebörden avbildning eller förebildlighet. Den människa som läst till exempel Odyseen kan se Telemakos storsinthet att efterlikna och de giriga och intriganta friarna som varande exempel.
Bildningsbegreppet importerades till Sverige av bland andra Erik Gustaf Geijer och Gustaf Silverstolpe på 1820-talet. 1822 grundades Sällskapet för folkundervisningens befrämjande av bland annat de två mämnda. Sällskapet grundade skolor och det 20 år innan vi fick allmän undervisningsplikt 1842. När folkskolans grundades var det knappast någon bildningstanke som låg bakom. Det var snarare disciplinering. Med det tidiga 1800-talets folkökning fick vi ett omfattande landsstrykeri även bland barn och unga och storböderna och adeln var vettskrämda för risken att få sina egendomar invaderade och drev på för att alla barn skulle sättas i skola. I synnerhet Riddarhuset derv frågan. Syftet med allmän skola uttrycktes som ”att dana christelige och gagnelige samhällsmedborgare”.
I början bestod folkskolans innehåll bara av att lära katekesen utantill och det dröjde innan man började med läsundervisning. Läskunnigheten var utbredd genom hemundervisnng sedan 1600-talet och det var genom kyrkligt påbud för att inte bibelns budskap ska förvrängas vid hemgudstjänster. I de skolor som grundades av Sällskapet för folkundervisningens befrämjande var innehållet mer vidsynt med läsning av även profana texter.
Bildningstanken kom att klyvas i Sverige mellan vad man kallar det demokratiska bildningsidealet som främst riktades till deltagande i samhällslivet och det nyklassisistiska bildningsidealet där man särskilt lade vikt vid de klassiska språken. Man föreställde sig att den som lär sig latinets systematiska uppbyggnad och böjningsmönster analogt lär sig att tänka strukturerat och se mönster i andra sammanhang och därmed bli allmänt klokare. Denna föreställning om överspridning lever kvar i våra läroplaner men men är nu mest påtaglig i matematiken som också har symbolvärde för studiebegåvning.
Talet om bildning har i skolsammanhang legat i träda men väcktes på nytt med ett betänkande Skola för bildning (SOU 1992:94) och där bildningstnken kopplades ihop med begreppet ”myndig”.
Att bildningstanken gått hand i hand med liberalismen är tydligt med samma grund i upplysningen, i medborgarens rätt att delta i allmäna angelägenheter och tillsätta sina styrande och att som självbestämmande individ sträva att bli ansvarsfull och rättrådig och tillägna sig kunskaper. Nu ska vi fråga oss hur vi liberaler skall förvalta vårt arv i bildningssträvanden i utbildningspolitik och andra politikområden?
Göran Linde
