Efter att Eurovision Song Contest har avslutats måste vi tänka noga på de ”bittra frukterna” som vi har skördat, som ett resultat av alliansen mellan islamiska grupper och kommunistiska och vänsterorganisationer. Vi måste inse allvaret i denna allians.
Vid starten av Eurovision Song Contest tog det israeliska nationella säkerhetsrådet upp ett ”officiellt uttalande” om beredskapsnivån för Malmö stad i Sverige. Uttalandet uppmärksammade hotet att terrorister planerade att attackera israeliska medborgare som kommer till staden. Det bör noteras att varningen endast gällde Malmö, som i uttalandet beskrevs som ett centrum för protester mot Israel, med stor andel av invandrare, där protester mot Israel hålls varje vecka, ibland varvat med rop och uppmaningar för att rikta in sig mot judar, med brinnande israeliska flaggor och så vidare. Det bör noteras att den 7 oktober (datumet för Hamas-attacken mot Israel) gick anti-israeliska grupper ut på Malmös gator för att uttrycka sin glädje över de massakrer som Hamas begick mot Israel.
Innan detta uttalande, som jag fullt ut förväntade mig efter att ha lyssnat på den israeliska Channel 12-reportaget om Malmö i april förra året, ett reportage där jag deltog som politisk analytiker och skribent, fanns det en mer oroande rapport än vad som framgick av uttalandet. Den judiska minoriteten är utsatt för antisemitism i Sverige, något som för några dagar sedan bekräftades av Brottsförebyggande rådet, Brå, på uppdrag av den svenska regeringen. Rapporten visade en kraftig ökning av anmälningar om hatbrott relaterade till antisemitism i landet efter den senaste konflikten i Mellanöstern.
De senaste dagarnas händelser, särskilt attackerna mot den israeliska artistens fans i Malmö av dem som motsatte sig deras närvaro, visar den absurda verkligheten som vi lever i nu.
Allt detta kräver av oss alla att ägna stor uppmärksamhet åt vad som händer. Normerna har förvrängts kraftigt – de barbariska handlingar och den brutalitet som vi alla såg i den israeliska Channel 12-rapporten med hot om att slakta israeler, människor som spottade på filmteamet och försökte överfalla dem, förnekande av judars existens och deras rätt till liv. Detta skedde inför svensk polis utan att förövarna straffades. Kan detta betraktas som yttrandefrihet?
Det är dags att ställa alla svåra frågor, vilket kräver mycket arbete. Vi måste först erkänna att det finns ett allvarligt problem och inte förneka det. Det vi nu bevittnar i Sverige är en aldrig tidigare skådad våg av hat från islamiska grupper, vänster- och kommunistiska organisationers sida mot israeler och judar, som utgör en allvarlig fara för svensk social sammanhållning.
Var det någon som föreställde sig att vi i Sverige en dag skulle behöva säkra en konvoj med fordon och motorcyklar förutom en helikopter, för att följa med den israeliska deltagaren i tävlingen, Eden Golan, från hennes bostadsort till tävlingsplatsen? Och att demonstranterna som avvisar Edens deltagande försöker storma byn där tävlingarna hålls?
Ja, vi har kommit dit. Tänk på den kommande israeliska invasionen som förväntas äga rum i staden Rafah i Gaza för att eliminera de fyra kvarvarande brigaderna från den terroristiska Hamas-rörelsen. Det kommer att intensifiera denna galenskap som har spridit sig i många länder i världen. Vi i Sverige är inte långt från branden som sprider sig. Vi har nått ett galet stadium där flaggorna för terrororganisationerna Hizbollah och Hamas hissas och Nordkorea prisas för sitt stöd till Hamas medan pro-palestinska demonstrationer äger rum i Köpenhamn. Där vandaliseras ett minnesmärke över Danmarks stöd till judarna under andra världskriget genom att måla det rött.
Vissa gick så långt att de krävde att den palestinska flaggan skulle hissas under European Broadcasting Unions Eurovision Song Contest, vilket alla betraktar som en ”helig rätt att uttrycka sig”. Förstår vi verkligen vad som händer omkring oss och vad som behöver göras, eller kommer vi bara att observera det och sopa det under mattan?
Mohamed Saad Khiralla
Opinionskolumnist, medlem i Svenska Pennklubben och politisk analytiker specialiserad på Mellanöstern och islamiska rörelser.
