Det liberala initiativet att inga utsatta områden ska finnas år 2030 är utomordentligt bra. Det är ett tydligt mål som är lätt att ta till sig och att förstå. Det är också ett bra exempel på hur ett stort problem i Sverige kan tas om hand och ges liberala lösningar.
Detta i kontrast till rörelser på både vänster- och högerkanten som är högljudda men som är tomma på konkreta svar – tomma tunnor skramlar högst.
Det är också långt mer seriöst och ändamålsenligt än populistiska blixtvisiter i områden i syfte att skapa uppmärksamhet och mediapoänger. Tydlig opinionsbildning är inte fel – tvärtom. Men det måste följas av konkret ny politik och seriösa förslag till genomtänkta lösningar vars konsekvenser vi som politiker rakryggat kan stå upp för – både värderingsmässigt och sakmässigt. Dessvärre uppvisar Förortslyftets bostadspolitik en del spektakulära förslag av det populistiska slaget.
Begreppet ”utsatt område” är inte entydigt. Staten ska ha som uppgift att tillhandahålla samhällsservice som till exempel Arbetsförmedling, Försäkringskassa och en lokal polisnärvaro. Det bör vara ett kommunalt ansvar att samla olika intressenter för att genomföra förbättringar.
Ett medel för detta är att en nationell lagstiftning genomförs som öppnar för Business Improvement Districts (BID) i utsatta områden. Lite förenklat är det en konkret samarbetsform mellan privata och offentliga fastighetsägare och det lokala näringslivet för att förbättra tryggheten i ett område.
Allt framgångsrikt förbättringsarbete bygger på lokalt engagemang, ”business is local” gäller också här. Av det skälet är det kontraproduktivt att föreslå en statlig integrationsförhandlare vars uppgift föreslås bli att förhandla fram ”integrationspakter” för alla utsatta områden.
Kraftfulla åtgärder måste användas för att komma till rätta med många av de stora problem som finns i de utsatta bostadsområdena. Men dessa åtgärder ska genomföras inom ramen för rättssamhället. Förslaget att kriminella ska vräkas från sina bostäder är därför orimligt.
Om en familj har en eller flera kriminella riskerar det drabba hela familjen och inte bara den kriminella. Denna typ av kollektiv bestraffning hör inte hemma i den liberala rättsstaten!
I Förortslyftets Bostadsdel finns också förslag om ”behovsbostäder”. Det är bara ett annat uttryck för ”social housing”. Det är ett system som många länder använder för dem som, oftast av ekonomiska skäl, inte kan efterfråga en bostad på vanligt sätt.
Vi menar att förslaget om att inrätta behovsbostäder bör slopas helt. Att kunna söka om bostadskrediter från ECB är inte heller ett skäl till att införa ”social housing” i Sverige. Förslaget riskerar snarare att öka stigmatiseringen att vara bostadslös, trots försäkringar om motsatsen.
Bostadsförsörjningslagen bör i stället ändras så att kommunerna ges rätt att utöka förturssystemet så att de med stort behov av bostad kan ges förtur. Extrem trångboddhet, svag ekonomi, medicinska behov, risk för akut hemlöshet, våldsutsatthet eller risk att utsättas för våld bör kunna utgöra grund för att bedömas få förtur till bostad.
Det ägda boendet har stora fördelar framför det hyrda. En av de viktigaste fördelarna ur ett trygghetsperspektiv är att man är rädd om det man äger.
Men förslaget om att boende som inte vill eller kan vara med i en ombildning från hyresrätt till bostadsrätt ges ett erbjudande om att flytta därifrån är fel väg att gå. Det kommer att betraktas som en tvångsförflyttning och ihopfösning av dem som inte kan eller vill bo i ett ägt boende. Att kombinera det med förslag om större möjligheter att tvångsförvalta, riva och expropriera skickar signaler om något helt annat än ett socialliberalt samhälle.
Vår slutsats mot bakgrund av dessa invändningar och en rad andra är att bostadsdelen av Förortslyftet bör omarbetas från grunden.
Björn Ljung
Stockholm
Nicke Grahn
Dorotea
Peter Edholm
Solna
Peter Backlund
Stockholm
Patrik Silverudd
Stockholm
Lena Kling
Stockholm
Marianne Damström Gereben
Solna
Maria Johansson
Stockholm
Metin Hawsho
Södertälje
Rasmus Jonlund
Stockholm
Ann-Katrin Åslund
Stockholm
Martin Ängeby
Stockholm
Anna Starbrink
Stockholm
Abdukadir Salad Ali
Stockholm