ISRAEL-PALESTINA. Så bra det kunde blivit. Två välmående stater Gaza och Libanon vid Medelhavets strand, massor av turister på stränderna med caféer, restauranger, butiker och ett myllrande folkliv. Om man hade kunnat enas om en tvåstatslösning och vårdat denna. Grunden i världsreligionerna kristendom, judendom och islam är ju att man ska tänka på sin nästa.
1948 efter Andra världskrigets fruktansvärda händelser beslutade FN att Israel och Palestina skulle bli en tvåstatslösning. Omgivande arabstater accepterade inte det utan startade gemensamt anfallskrig mot Israel dagen efter proklamationen. Israel var beredda och slog tillbaka. 1973 var det dags igen. Med Egypten i spetsen kom nästa anfallskrig från arabstaterna. Israel erövrade nu Golanhöjderna, där Syrien hade haft prickskyttar som dagligen sköt på jordbrukarna nedanför. I Sinaiöknen stod sedan kolonner med egyptiska utbrunna stridsvagnar. Israel hade slagit tillbaka ännu gång. Alltid detta hat mot Israel!
1978 tog sedan president Jimmy Carter tog emot Menachem Begin och Anwar Sadat. Under hans ledning slöts ett bilateralt avtal om fred mellan Egypten och Israel samt en fredlig lösning av Palestinafrågan, det så kallade Camp David-avtalet. Israel erkändes således för första gången av en arabstat. De insåg vikten av en tvåstatslösning. Vilket fick till följd att Egypten frystes ut av de andra arabstaterna. Det tog tio år innan detta normaliserades igen.
2016 fick PLOs ordförande, och presidenten för palestinska myndigheten Yassir Arafat, Nobels fredspris tillsammans med Yitzhak Rabin från Israel och för arbetet med Osloprocessen. Freds-processen verkade nu äntligen gå mot en ljusning. Men istället startades intifadan av palestinierna med stenkastning och tillhyggen. Terrororganisationen Hamas bildades. Tyvärr stöder många invånare i Gaza dem. Hatet mot judar implementeras från barnsben. Liksom från krigsorganisationen Hizbollah i Libanon.
1990 besökte jag Israel och fick en rundtur med guiden Jonathan, en svensk student från Stockholm av judisk härkomst. På Västbanken besökte vi Jeriko och Jonathans palestinska vänner som drev en restaurang. Från Kapernaum åkte vi upp i Golanhöjderna, där syrierna hade skjutit på jordbrukarna nedanför. Efter sexdagarskriget 1968 erövrades Golanhöjden och Israel fick äntligen lugnt och kunde odla. I hamnstaden Haifa fanns ett universitet både för judar och araber. Vid de stora odlingarna i Galiléen fanns solceller på nästan varje tak.
Efter Betlehem kom vi slutligen till Jerusalem, där jag samtalade med två vänliga arabiska kvinnor i Klippdomen, islams heligaste kyrka. Middag i gamla stan med Jonathans palestinska vänner, som hade restaurang. Båda sidor ville bara leva i fred. Det nya Hadassah Medical Center i Ein Karem utanför Jerusalem med Marc Chagalls berömda 12 fönsterglasmålningar, var intressant att besöka. Det gamla sjukhuset byggdes under första världskriget men förstördes av araberna 1948, när de anföll och dödade 73 läkare och sjuksköterskor. I Minnesparken och muséet Yad Vashem med ”Childrens memorial”, ägnat de 1,5 miljoner barn som dog i koncentrationslägren, förstod jag att Israel aldrig tänker vika sig för någon.
Så bra det kunde blivit med respekt för en tvåstatslösning. Istället startades ett oerhört grymt överfallskrig av terrororganisationen Hamas. Och antisemitismen frodas obegripligt även i vårt land.
Gun Jareblad
