Det är glädjande på många sätt att utgången av det polska valet till slut blev en arbetsseger för den demokratiska oppositionen. Motståndet mot det nationalpopulistiska partiet Lag och Rättvisa var tidigare för splittrade inbördes för att kunna nå en tillräcklig valframgång. Istället kannibaliserade de varandra mer än de lyckades ta väljare från huvudmotståndaren.
Besvikelsen var stor 2019, tiden för det förra parlamentsvalet. Visserligen förlorade då Lag och Rättvisa majoriteten i det polska överhuset, senaten, men förblev starkt nog att behålla regeringsmakten. Ett år senare, när Lag och Rättvisas kandidat Andrzej Duda blev vald till president med 51,5 procent i en andra valomgång, slocknade ännu lite mer hopp.
Han hade inte haft mer än knappt 35 procents stöd i första omgången, slagläge för oppositionen. Ändå gick det inte alls vägen. Oppositionen kunde inte enas bakom en tydlig kandidat.
Det har varit ett sorgesamt mönster vi vant oss vid från många länder med liknande mönster och liknande partier. I Ungern har Viktor Orbáns parti Fidesz skaffat sig sådana fördelar i valsystemet att de ofta får ett väldigt stort övertag mandatmässigt – men samtidigt kan inte förnekas att de har ett starkt stöd i delar av befolkningen. Även utan denna fördel och utan det massiva grepp över media som Fidesz skaffat sig i sin nuvarande maktställning, skulle partiet ha stort politiskt inflytande i Ungern.
I våras såg vi också Turkiet gå mot en liknande besvikelse. Trots mer hoppfulla siffror i opinionsundersökningarna än på mycket länge, grusades alla förhoppningar när Erdogan blev omvald och hans parti AKP behöll makten.
Säkerligen kommer analysen av vilka faktorer som avgjorde valet i Polen att pågå ett tag. Säkerligen kommer alla fraktioner och företrädare hävda att just deras hjärtefråga, just deras förslag, bidrog mest till framgången. Och onekligen finns det också faktorer som tydligt legat Lag och Rättvisa i fatet, som inte beror på oppositionen i första hand. Men det är ändå en glädjande framgång.
Det är ofta så i politiken att det inte är tillräckligt att ha en bra strategi, ha bra frågor och goda företrädare – men att sakna något av det är ett stort handikapp för att vinna val. Och sen måste läget också vara det rätta för att nå framgång. Efter alla frustrationer under senare år, är detta valutslag fullt av hopp.
