Det var en kvinna i 50-årsåldern som väckte min lust att på heltid arbeta med arbetsmarknadsfrågor. Jag var inbjuden att hålla ett föredrag om hur arbetsmarknaden ser ut i Sverige, hur man söker jobb och hur man får jobb.
Min publik var nyanlända invandrare som gick en utbildning som kallades för Snabba vägen. Den var avsedd för nyanlända med akademisk utbildning. Arrangörerna hade varit noggranna med att informera mig om att jag måste tala om för eleverna att det är svårt och att det tar tid att komma in på arbetsmarknaden i Sverige. Man kan inte räkna med att det ska gå fort för det är komplicerat och de måste ha tålamod.
Efter min föreläsning kommer kvinnan fram och säger på en fantastiskt fin svenska: Jag är 50 år gammal, jag har arbetat som lärare i engelska i Syrien i 30 år, om jag inte får ett arbete nu, när ska jag då få det? Hon är bestämd och hennes fråga är oerhört befogad, om man inte kommer in på en arbetsplats när man är 50 år och har 30 års erfarenhet samt pratar flytande svenska när ska man då komma in? Hur länge har du bott i Sverige, frågade jag henne. Åtta månader fick jag till svar.
Jag gick hem och tänkte att den svenska arbetsmarknaden är en galen plats.
Nu har jag jobbat med dessa frågor ett tag och jag ser och hör att det sker mycket positivt på området. Jag träffar ständigt arbetsgivare som ser en enorm potential i grupper som tidigare har haft svårt att ta sig in, till exempel nyanlända.
För ett par veckor sedan besökte jag AstraZeneca, en fantastiskt spännande arbetsplats. Där fick jag höra att man i Göteborg har anställt cirka 240 personer det senaste året och av dem är cirka 150 personer rekryterade från utlandet.
Varför anställer ni inte mer i Sverige, undrade jag, och fick till svar att kompetensen avgör och den vill de ha oavsett var i världen den finns. Finns det då några utmaningar i att locka hitta rätt kompetenser? Jo, förutom att vi har lite lägre löner än i till exempel USA har medföljande svårt att få ett arbete i Sverige.
Vi står inför en fantastisk möjlighet de närmaste åren. Många nyanlända behöver komma in på de svenska arbetsplatserna. Vi ser en arbetsmarknad som skriker efter arbetsvillig arbetskraft. Detta kan inte bli annat än lyckat. Men personligen är jag är rädd, mycket rädd till och med. För den svenska arbetsmarknadspolitiken står helt stilla, den är rent av stum inför denna möjlighet. Vi ser misslyckanden efter misslyckanden från den sittande regeringen och vi ser en myndighet (Arbetsförmedlingen) som har ett tufft uppdrag som man inte riktigt mäktar med. Förlorarna i detta är givetvis den 50-åriga syriska lärarinnan, men en arbetsplats som AstraZeneca förlorar givetvis också oerhört mycket om den inte kan locka hit rätt kompetens.
Berivan Mohammed
