Svenskars engagemang för Ukraina tar sig inte enbart uttryck i politiska manifestationer, som Måndagsrörelsen, utan också i hundratals timmar av obetalt ideellt arbete eller tusentals skänkta kronor. NU har talat med några eldsjälar som driver stödprojekt för Ukraina. En av dem är Take Aanstoot som startade Blågula bilen.
När kriget bröt ut hade Take Aanstoot en lastbil han inte behövde. Han fick idén att fylla den med saker som kunde behövas i Ukraina och åka dit med den. Och det blev det första av över nittio fordon som han och de så småningom hundratalet volontärerna i Blågula Bilen skulle leverera under krigsåret 2022.
Det var dock inte riktigt meningen att det skulle bli någon ”rörelse”.
– Jag såg människor fylla personbilar och minibussar och åka ned med, berättar Take Aanstoot.
– Men det blir ju varken hackat eller malet. I en SUV eller en minibuss så ryms det ungefär 800 kilo med grejer. Men det går ju åt nästan lika mycket bara att få dit dem. Du måste ha med bränsle och så, fortsätter han.
– Och det tar tid. Jag såg bilar som åkte med två, tre personer och lämnade saker vid gränsen.
Han bestämde sig för att ta det ett steg längre.
Donationerna kom som en eftertanke.
Lastbilen var gammal och behövde lite vård och kärlek innan han lämnade över den. Och så skulle den ju fyllas med innehåll. Men folk var villiga att skänka pengar. Mer än det behövdes. En lastbil blev två, sen tre. Men den tredje var lite svårare att fylla med innehåll. Det tog tid om det var små inköp eller små donationer varje gång.
För att hålla igång behövde det bli en rörelse av det. Det behövdes struktur. Vilja fanns det gott om.
När vi träffas för intervjun har tidningen ETC precis publicerat ett reportage som försöker svartmåla Blågula Bilen och Take Aanstoot som person.
Om någon ska beskriva honom med ett ord blir det med säkerhet ”engagerad”. Han driver Blågula bilen, han sitter i styrelser och är en aktiv medlem i föreningar som Humanisterna, Autism och Aspergerförbundet, Ekomodernisterna, är engagerad i Miljöpartiet och driver ett par företag.
– Men jag vet att det kan bli lite kaotiskt runt mig ibland, säger han. Och jag är medveten om jag kanske sårar folk bland, när jag är lite för direkt. So be it.
Det där med att såra folk kan ha betydelse. ETC byggde sin artikel på antydningar och en ensam anonym källa.
Instinktivt gjorde Take Aanstoot det rätta i situationen. Han placerade den här
rörelsen – som vid det här laget fått namnet ”Blågula Bilen” – i ett aktiebolag. Det var vad han kunde göra där och då, med kort varsel.
– Jag tänkte, ska det bli en förening? Men jag hinner inte skriva stadgar och ha årsmöte. På sikt blir vi nog en stiftelse, det är målet. Men då måste vi skriva en urkund.
– Under tiden, vad kunde vi göra? Inte en chans att jag kunde sköta det över mina privata konton.
Pengarna flödade in, och ut igen när de köpte nya bilar. Rustade upp dem. 70 000. 150 000. Excelarken med donationer, noteringar om vem som hade vad, vem som gjorde vad växte.
Men också detta försökte ETC vända mot honom. Bara att det var ett bolag tyckte de var misstänkt.
– Men jag tycker det behöver vara ordning. Vi är volontärer, människor ligger ute med pengar. Men det finns formsaker som ett bolag kan hantera. Moms. Det ska skrivas tulldeklarationer.
För att bita huvudet av kritiken en gång för alla ska bolaget nu göra ett delårsbokslut och låta revisorn som engagerats granska det. Så kan de fokusera på vad de är bra på. Donera bilar och sköta humanitära leveranser.
– Med fyra lastbilar igång blev vi för en tid kanske det största humanitära åkeriet i Charkivområdet, berättar Take Aanstoot.
Kommunerna i Ukraina var olika väl rustade för att möta invasionen och de umbäranden som följde i spåren av den. Och i ockuperade områden så slogs ofta vad lite av civilförsvarsorganisation det kunde finnas sönder av ryssarna. Fordon har bslagtagits eller förstörts.
– Och ibland är det som de inte bryr sig så mycket om byarna, säger Take Aanstoot. De får klara sig själva ganska mycket.
Det är där Blågula Bilen gör sina insatser som ”humanitärt åkeri”. Nu har de till exempel i många fall kört ved till Ukraina. För det är den uppvärmning de kan leverera där den behövs.
De fortsätter att både leverera lastbilar och större personbilar, SUVar och pickuper. Veckan innan vi sågs gick åtta pickuper. Samma vecka som denna tidning kommer ut är målet att åtta fyllda lastbilar ska gå iväg. Åtta lastbilar, helt och håller finansierade av privata gåvor.
Det är inte helt säkert att det blir så. Det kan bli förseningar, beroende på att de är en organisation av volontärer.
– Jag har sagt att vi måste låta det ta tid om det behövs. Vi är volontärer. Folk ska inte bränna ut sig, säger Take Aanstoot.
Från en lastbil till över 90 levererade fordon, med tonvis med last. Under det gångna året har det växt. Blågula bilen har tagit över andra, mindre initiativ och kanaliserat engagemang. När andra fått ihop nästan så mycket som behövs, så har de kunnat gå ihop med Blågula Bilen och få hjälp med det sista.
Det engagemang som finns bakom Take Aanstoot och de andra som driver Blågula bilen är enormt. Och det växer också.
Take hör av sig dagen efter intervjun.
– Igår fick vi in en nästan halv miljon till. Folk är förbannade över artikeln i ETC, säger han.
Och han är redan igång med att lägga upp nästa resa.
Ulf Schyldt
Foto: Take Aanstoot
