Två timmar tog förvandlingen från oppositionsborgarråd till dragqueen. För Jan Jönsson är kampanjen från Liberalerna i Stockholms stad en fråga om frihet för kulturen. Och samtidigt som han har fått överväldigande positiva kommentarer berörs han av allt det hat han också mött.
När NU får en pratstund med Jan Jönsson, Liberalernas oppositionsborgarråd i Stockholms stad, har det gått drygt en vecka sedan han och hans team i Stockholms stadshus släppte filmen där borgarrådet uppträder i drag, som ett inlägg i debatten kring ”Drag Queen Story Hour”, sagostunder med dragartister på bibliotek.
För Jan Jönsson handlar detta om ett fritt kulturliv.
Redan tidigt i vintras började de fundera på hur frågan kunde uppmärksammas. Debatten hade börjat i svenska medier, framför allt från högernationalistiskt håll höjdes röster för att dragkultur inte hörde hemma på biblioteken med barn. I USA har frågan varit het länge.
– Vi hade också kontakt med vårt eget stadsbibliotek som berättade att de genomfört Drag Queen Story Hour sedan 2017 utan problem, men nu måste ha ordningsvakter för att det är folk som stör, säger Jan Jönsson.
– Det är ett tydligt skifte i samhällsklimatet där vissa personer tycker det är okej att hata, störa och förbjuda. Lokala sverigedemokrater har också mer aktivt försökt stoppa arrangemang genom sina politiska uppdrag.
För Jan Jönsson blev det angeläget att göra något för den fria kulturen och även till stöd för hbtq-personer. Samtidigt följde han ”Drag Race Sverige” i SVT och tyckte om programmet. När sedan en medarbetare skämtade om att klä upp honom i drag tog tanken form. Frågan var bara hur.
– Vi var angelägna om att det skulle vara tillsammans med någon som är professionell dragqueen.
Liberalerna fick kontakt med Peter Englund, modeskapare och producent, som gillade idén. Fokus skulle vara på att försvara den fria kulturen, med ett tydligt dragkoncept.
– Vi ville inte tassa på folks identiteter – drag är ett kulturfenomen, det är en roll man spelar. Att vara transperson är en identitet, det är något helt annat och det ska man inte blanda ihop.
I takt med att planerarna tog form ökade också diskussionen i styrka, i Sverige, USA och flera andra europeiska länder.
Så för några veckor sedan kom Adam Risberg, professionella dragqueenartisten och vinnaren av ”Drag Race Sverige”, till Stadshuset i Stockholm för att hjälpa Jan Jönsson att förvandlas till dragqueen för en dag. Det var två timmars sminkning, tajt korsett, höga klackar, varmt och svettigt.
– Under min dag som dragqueen förstod jag att drag är väldigt mycket smärta, svärta och hjärta, skrev Jan Jönsson efteråt på facebook.
– Tänka på hållningen. Inte äta, dricka eller gå på toaletten. Det är roligt. Det är seriöst. Det är tankeväckande. En speciell konstform som tar lång tid att bemästra, beskrev han.
Tillsammans med pressmeddelande och bilder av fotografen Robin Bäckman släpptes även en film där Jan Jönsson i drag läser sagor för barn.
För honom har den efterföljande debatten framför allt i internationell press blivit den han önskade, med stort intresse för den ideologiska frihetsfrågan.
– Vi måste ha ett tolerant samhälle, vi kan inte acceptera inskränkningar i fri kultur. Dragqueens frihet att göra de här sakerna berör oss alla eftersom det annars kan komma beröra vår egen frihet. Bäst kultur är fri kultur, slår han fast.
– Vi hade väntat oss en del uppmärksamhet, men att det också blivit en internationell nyhet med stora artiklar och teveinslag är helt otroligt. Det ger frågan ännu tyngre dignitet och visar att diskussionen förs i stora delar av västvärlden.
Många har också hört av sig på mejl, via sociala medier och spontant på stan och uttryckt att de väntat på att någon ska göra ett tydligt ställningstagande.
– Nu gäller det hålla i, det får inte bara bli ett litet tomtebloss. Vår avsikt är att bevaka vad olika politiska krafter gör för att antingen försvara kulturell frihet eller attackera och begränsa den.
Under den pågående politikerveckan i Almedalen på Gotland deltar Jan Jönsson i en diskussion med SDs kulturpolitiska talesperson Alexander Christiansson, om vad begreppet ”armlängds avstånd” innebär för kulturen, ett arrangemang anordnat av Svensk biblioteksförening.
Vilken funktion fyller sagostunder med dragqueens på bibliotek?
– De är väldigt populära bland publiken och besökarna. Dels kommer regnbågsfamiljer som tycker att det är ett sätt för deras barn att känna att man kan vara på olika sätt. Dels är det många familjer av andra konstellationer som går för de tycker det är en kul grej.
Dessutom har Stockholms stad en roll att folkbilda i hbtq-frågor, i hur olika familjer kan se ut och hur man kan vara som tjej och kille osv. Jan Jönssons ingång har hela tiden varit att om biblioteken vill ordna sagostunder med dragqueens så ska de göra det. Om de inte vill kan de sluta med det.
– Det är inget ställningstagande om att bibliotek måste hålla på med det här. Jag tycker inte att man ska gå in och styra det, säger han.
Sedan kanske det också är läge att poängtera att Drag Queen Story Hour är ett ganska begränsat fenomen.
– Det finns inte så många i Sverige som håller på med drag och ännu färre som håller på sagoläsningen. I USA är det större.
– Högerpopulister har hittat en symbol som de kan använda som utgångspunkt för vad som egentligen är en bredare attack på fritt kulturliv, i kombination med att skamliggöra delar av hbtq-rörelsen, säger Jan Jönsson.
Han menar dock att den svenska debatten ännu är i sin linda. I USA har diskussionerna gått vidare till inskränkningar i kulturen, där vissa stater förbjudit sagostunderna, böcker om hbtq-familjer, sex och samlevnad plockas från biblioteken och skolor inte längre undervisar i frågor kring sex och samlevnad.
– Om man lyckas i det här med dragqueens, kommer ofrånkomligen större tuggor tas i kulturella friheten. Och det är därför som jag tycker det är så viktigt att säga stopp här och nu. Nej, nej, nej – det här må vara ett litet fenomen, men släpper vi på det kommer trycket på andra saker senare, säger Jan Jönsson.
Du berättade om de positiva reaktionerna, med kärlek, uppskattning och beröm. Men det har också kommit hot och negativa kommentarer. Hur känner du inför din roll som politiker när det händer?
– Det är som att frivilligt ställa sig under en latrintunna. Det är enormt vad mycket skit folk skriver. Det är grova grejer och vissa saker har vi också polisanmält som olaga hot.
Jan Jönsson var beredd, han har utsatts för hatkampanjer tidigare, och han och hans team hade också pratat igenom det innan.
– Och jag tycker det är bra att få fram det i ljuset, jag har inget personligen emot att det blir så nu. Den reaktionen möter hbtq-personer varenda dag, speciellt i sociala medier, och de har ofta upplevt det ända sedan de gick i skolan. Det är viktigt att synliggöra.
– Jag kan bara konstatera att för politiker att sticka ut hakan i den här typen av kontroversiella frågor börjar bli mer och mer jobbigt.
När han pratar med politikerkollegor konstaterar många att de själva inte skulle utsätta sig för detta.
– Och det finns det faror med om vi som är förtroendevalda inte orkar stå upp för dessa eller andra värden.
– Då tystar viktiga delar av opinionen, vilket gör att de andra krafterna kan ta ytterligare kliv framåt. Det är oroande för hela demokratin om det är dit vi är på väg, att många politiker som tystnar för det är så jobbigt.
Och trots att Jan Jönsson själv var förberedd på de negativa reaktionerna, och tänkte att han kunde strunta i dem, blir han berörd.
Var hämtar du kraft då?
– Än så länge har den positiva återkopplingen och de glada mejlen påmint mig om varför gör det här. Men sedan tonar det ut – då ligger tyvärr mycket av skiten kvar.
– Det är faktiskt viktigt att agera och om inte jag som politiker kan göra det – hur ska vi då kunna förvänta oss att medborgarna, som till största majoriteten vill ha ett fritt samhälle, ska göra något?
Han har också fått frågan i intervjuer om man som politiker måste klä upp sig i drag för att visa sin solidaritet.
– Nej, det tycker jag verkligen inte – det är ett himla jobb, säger han och skrattar.
– Det är ingen tvekan om det är ett professionellt hantverk, det är ingenting man kan göra själv om det ska bli så här snyggt. Adam Risberg var oerhört mån om att klänningen skulle sitta rätt och påminde om hållningen under alla de här timmarna när vi fotade och filmade.
– Det viktigaste är att man i sin bekantskapskrets, sin politiska nämnd eller det sammanhang man nu befinner sig i, ändå vågar säga ifrån när man hör kränkande kommentarer eller ser att det kommer förslag som vill begränsa människors rätt att uttrycka sig som de vill.
Och Jan Jönsson menar att liberaler är bäst på det.
– Friheten är vår kärnvärdering och vi är ofta väldigt modiga människor, vi drivs av den här principen. Det viktiga är vad man gör i vardagen, varje dag. Men det är klart det vore roligt om någon antog utmaningen, det ska jag ändå säga.
Fia Björklund
Foto: Robin Bäckman
Foto: Robin Bäckman
